Gör egna teckenmaterial

Gör egna teckenmaterial

Roligast och intressantast blir de material som du gör själv. Kombinera färdiga material med dina egna idéer och bilder så blir resultatet allra bäst!

Teckenalbum!

Haka på barnens intressen och aktuella teman och sätt ihop bilder­böcker med tecken. Köp färdiga Teckenblad eller gör egna. Allra mest intressanta blir böckerna om ni fotar egna bilder där barnen är med.

Bordstabletter!

Använd bordstabletter med bilder och tecken­illustrationer. Skriv ut färdiga eller gör egna och skriv ut/plasta in. Ett roligt tips kan vara att köpa fickor för sjökort och stoppa i det som är aktuellt just nu! Glöm inte att byta bilder och tecken ofta för att hålla intresset uppe.

Tecken i böcker!

Klistra in teckenillustrationer i era favoritböcker. Det påminner alla om att använda tecken och gör det lättare att komma ihåg hur de görs. Gör iordning teckenillustrationerna i datorn, skriv ut på etikettpapper och klistra in i anslutning till texten i böckerna. Det finns också färdiga böcker med tecken att köpa, se boktipsen längst bak i boken.

Teckenaffischer!

Tillverka era egna teckenaffischer med aktuella tecken för en viss aktivietet/undervisning. När till exempel brandkåren ska komma på besök gör man en eller flera affischer med de ord/tecken som handlar om brandkåren: brandbil, brandman, hjälm, vatten, åka fort, siren med mera.  Affischer kan också göras för att sätta ord och tecken på allt som finns i närmiljön som till exempel skolgården, matsalen, gymnastiksalen och så vidare.


Så här gjorde vi: Tips från familjer och pedagoger

Så här gjorde vi:
Tips från familjer och pedagoger

”Vi brukar leka Teckna-Gissa-Spring på roliga timmen. Det går till så här: Skriv många lappar med olika ord (eller fraser). Eleverna delas sedan in i 2-4 lag som ställer sig på led. Första barnet i varje lag springer samtidigt fram på ”scenen” och tar en lapp. Sedan tecknar han/hon ordet/orden och de övriga i laget får gissa. När någon gissat rätt springer barnet tillbaka och nästa barn springer fram och tar en lapp och så fortsätter leken. En lärare/ledare övervakar och hjälper den som ska teckna om han/hon glömt tecknet. Laget som gissar får naturligtvis också hjälp och ledtrådar om det är för svårt. Antal barn och tid avgör när leken är färdig, men vi brukar göra så att ett lag vinner när alla i laget har tecknat två gånger var.”

”Att ljuda med hjälp av tecken är avgörande för min sons läs- och skrivträning! Bokstäverna är många och svåra att tyda. I och med att han också får tecknet för varje bokstav blir det mycket lättare för honom att lära sig ljuden och att komma ihåg bokstäverna.”

”Min favoritövning med tecken är att leka affär. Den enklaste och vanligaste leken i världen! Barnen tecknar helt enkelt det de vill köpa i affären. Och försäljaren tecknar vad det kostar och alla traditionella affärsfraser, som: Vad kan jag hjälpa till med? Är det bra så? Tack och välkommen tillbaka.”

”Många av oss i personalen går teckenkurs och vi tecknar alltid i skolarbetet. Men, självklart har vi tecken som ämne för eleverna också! En timme i veckan tränar en lärare alla barn i klassen på tecken. Det är fascinerande att se hur snabbt barnen lär sig och hur bra de kommer ihåg! Oftast kopplar vi innehållet till någon aktivitet som är på gång.”

”Vi har tecknat hemma eftersom vårt första barn behöver tecken som stöd till talet. Det gjorde att vårt andra barn började teckna redan när han var 7 månader och vi upplevde att han aldrig var språkligt frustrerad. Han lärde sig snabbt de tecken som var viktiga för honom och vi förstod! Hans tal kom också tidigare än normalt.”

”På en förskola där jag arbetade började en flicka som var nyinflyttad till Sverige. I hennes grupp jobbade jag med en pojke med språkstörning som var beroende av tecken för att uttrycka sig. Jag tecknade med alla barn i gruppen. Flickan  lärde sig svenska snabbt mycket tack vare att vi använde tecken samtidigt som vi talade. När hon inte förstod det någon sa vände hon sig till mig som tecknade mest och när jag tecknade och gestikulerade så förstod hon vad som skulle hända.”

”På habiliteringen där jag arbetar brukar vi ordna Teckencafé några gånger om året. Alla är välkomna. Familjerna bjuds in och ombeds ta med en- och femkronor till sina barn. Vid disken finns bilder och tecken uppsatta som visar vad som finns att köpa. Allt som serveras ska beställas med tecken och cafépersonalen tecknar till alla. Barnen betalar själva det de köper genom att lägga pengarna på prislistan som sitter fast på disken. På den har vi bilder på det som finns att köpa, till exempel muffins, och vid bilden är det också bild på det antal kronor som det man vill handla kostar. Barnen matchar sina pengar med bilderna. Efter fikat samlas vi för teckenallsång. Teckencafé är nog vår mest populära aktivitet!”

”När vår son var ett år hörde vi talas om begreppet att jobba i nätverk. Vi har en stor och underbar familj omkring oss och många nära vänner. Vi bestämde oss för att sätta igång och bjuder numera nära och kära på teckensoppa första onsdagen varje månad. Vi eller någon av våra föräldrar bjuder på enkel mat, oftast soppa, ost och bröd, och pratar om vår pojkes språkutveckling. Vi skriver upp alla nya ord/tecken han lär sig. Nu har vi hållit på i ett år och allra allra gladast är jag över de stora kusinerna som lärt sig varenda ett av de tecken vi gör och använder dem så fort vi ses. Alla tecken vi lär oss lägger min bror upp på en särskild hemsida som alla i nätverket kan besöka för att se hur ett tecken görs om man glömt bort det. Jag tror att alla tycker att det är roligt att var med!”

”Jag är Mamma till en flicka på två år som just börjat på dagis. Vi har tecknat hemma ända sedan hon var några månader. För oss är det en självklarhet att tecken ska finnas även på förskolan. Eftersom hon är så liten tycker vi inte att det gör något att personalen ännu inte är ”proffs”. Men vi skulle aldrig ha valt den förskolan om inte föreståndaren hade varit positiv till att låta personalen gå teckenkurs. Jag har gjort i ordning teckenalbum som liknar dem vi har hemma, till personalen och de andra barnen, för att de ska använda dem och lära sig tecken. Jag har också lånat ut dataspel och filmer med tecken till dem för att de ska kunna komma igång. Om ett par månader startar den första teckenkursen.”

”På vilan efter maten har vi på förskolan delat upp barnen i två läsgrupper, en stor och en liten. I den lilla gruppen läser de veckans bok – en pekbok eller en kapitelbok, beroende på barnens nivå. En fröken läser och en tecknar. Vi har totalt tre personal under vilan och den lilla gruppen har alltså två personal medan den stora gruppen har en. Det här fungerar mycket bra. Barnen i gruppen uppmuntras att fylla i berättelsen och personalen använder gärna rimsagor.”

”I skolan har vi gjort en skylt som det står ”TYSTA RUMMET” på. Den sätter vi upp då och då på dörren till olika rum. När den sitter uppe får ingen prata inne i det rummet – bara teckna! Roligast är det nog när gympalektionerna blir helt tysta och svårast är det när någon sätter upp skylten på dörren till datarummet!”


Tips och idéer (4)

Veckans tecken

Att arbeta med veckans tecken är ett jättebra sätt att lära ut och att använda tecken i en barngrupp. Man väljer ut några nya tecken varje vecka. Ibland kan det vara personal som väljer tecken utifrån en bestämd aktivitet som man ska göra. Ett mycket bra sätt att få alla i gruppen intresserade av att lära sig och använda nya tecken är att låta barnen bestämma vilka som ska vara veckans tecken. Sätt gärna upp veckans tecken väl synligt i entren så att de syns även för barnens föräldrar.  I skolan är det smart att sätta upp veckans tecken utanför matsalen så att alla i skolan har möjlighet att lära sig.

När veckan är slut och det är dags att byta tecken så ska ni naturligtvis spara de gamla. Samla alla gamla Veckans tecken på en särskild vägg dit barnen kan gå och titta. Tänk på att sätta bilderna med tecknet i barnets höjd så att de ser.

Spela spel!

Det mest oslagbara sättet att leka-träna! Glöm inte att lägga till tecken när ni spelar. Ett bra tips kan vara att göra i ordning teckenkartor som ligger i spelkartongen, så man kan titta om man glömt något tecken.

Teckna fraser!

Tänk på att använda tecken som verkligen betyder något för barnen i gruppen och som de har anledning att använda ofta i sin kommunikation. Ett bra tips är att jobba med så kallade inkluderingsfraser. Om ni har fönster eller dörrar i glas på förskolan/skolan är det ett bra tips att sätta upp dubbelsidiga kort. Frasen i text eller bild på ena sidan och tecknen på den andra. Ett roligt sätt att öva!

Lär av varandra!

Använd er av varandra för att utvecklas vidare i tecknandet och ta reda på de tecken som ni behöver, men saknar. Bestäm olika teman och lägg fram teckenmaterial i fikarummet på skolan/förskolan. Alla i personalen ”pluggar” så ofta som möjligt. Samla sen alla till gemensam teckenfika i slutet av veckan och förhör varandra. Gör flera teckenfikagrupper vid behov, alla kanske inte kan samlas samtidigt.


Tips och idéer (3)

Fokus på språk

Många barn har med sig olika språk hemifrån. Utnyttja möjligheten och uppmärksamma alla språken, tecken är naturligtvis ett av dem! Kom också ihåg att barn som inte kan svenska har stor fördel av att tecken används som stöd till talet. För flerspråkiga barn fungerar tecken som en bro mellan de olika språken och inlärningen av svenska går snabbare.

Namntecken

Gör personliga tecken till alla barn och pedagoger på förskolan. Namntecknen hittar man på själv, det kan vara första bokstaven i namnet eller ännu hellre något personligt. Till exempel något som beskriver den som bär namnet eller något som den personen tycker om. En flickas namntecken är till exempel detsamma som för kanin eftersom hon älskar sina kaniner så mycket. Ett bra tips är att fotografera barnen när de visar sina namntecken och sätta upp dessa bilder vid barnens hylla/krok i hallen. Gör gärna namnlista med teckenbilderna till alla barnen och skicka med hem.


Tips och idéer (2)

Sätt upp tecken överallt!

Använd teckenillustrationer och sätt upp överallt i hemmet, på förskolan och i skolan. Det är ett mycket bra sätt att inspirera alla i miljön till att alltid använda tecken och att komma ihåg hur orden tecknas.


Tips och idéer (1)

Tips och idéer

För att bli bra på att teckna är det viktigt att få in tecken naturligt i vardagen. Här har vi samlat några bra exempel från familjer, förskolor och skolor som är lätta och roliga för er som ska komma igång med tecken eller som är redo att utveckla tecknandet vidare.

Teckna jämt!

Väv in tecken i alla vardagens situationer. Ju mer man tecknar desto lättare blir det. Enklast är det att först lära sig tecken för de aktiviteter som är återkommande, till exempel när ni läser böcker, dukar, äter mat, har samling, sjunger sånger, leker lekar och så vidare.

Svårare, men kanske ännu viktigare, är det att också få med tecken i alla samtal. Alla inkluderas i tecknandet! De vuxna lär barnen och barnen som har lärt sig lär de andra barnen. Lek lekar och spela spel där tecken har en tydlig plats. Tänk på att använda tecken även när barnet som behöver dem inte är i närheten.


Kom i gång med tecken!

Kom – igång – med – tecken!

Är du redo? Vill du börja bygga ditt barns språk? Här är en checklista på det som är viktigast att göra först när ni börjar med tecken:

En bra tankemodell för hur du ska gå till väga när du använder TAKK är att utgå från hur du normalt utvecklar ditt barn till att tala. Hur gör du egentligen då? Jo, du pratar med barnet i alla möjliga situationer, berättar och ställer frågor. Så bör du tänka även när du tecknar. Prata och teckna hela tiden!

När det handlar om det lilla barnet kommer ofta teckenjoller först. Precis som när ett barn lär sig tala genom att jollra, börjar många barn sitt tecknande i form av viftande med hela armarna.

Tänk på att använda ord som är intressanta för barnet i alla de olika situa­tioner ni befinner er i. Lägg till tecken till det talade språket när ni äter, leker, borstar tänderna, läser saga, kort sagt i alla situationer där du annars bara skulle prata.

  1. Börja lära er tecken och börja använda dem på en gång. För många känns det ovant och fånigt i början, men det är bara att sätta igång. Den känslan försvinner!
  2. Börja med att lära er tecknen för de ord som är aktuella för barnet just nu. Hitta också på namntecken för barnet och alla personer i dess närhet.
  3. Gå på teckenkurs! Det är inspirerande och du får chans att byta erfarenheter med andra.
  4. Se till så att så många som möjligt runt barnet lär sig tecken och använder dem! Samla ihop barnets nätverk och lär er tillsammans.
  5. Gör gärna aktiviteter tillsammans som är roliga för er och barnet och väv in tecken i det! Försök att teckna i alla situationer – inte bara vid sagoläsning och matbordet.
  6. Gör teckenböcker och album som handlar om barnet. De är roligare för barnet än vilken barnbok som helst och mycket nyttigare för omgivningen, eftersom de påminner om hur de olika orden tecknas.

Observera att det kan dröja länge innan barnet börjar teckna. Men ge inte upp, fortsätt att teckna! Du slutar ju inte att tala till ditt barn bara för att det inte pratar med dig på en gång, eller hur?


Att skapa en tecknande miljö - till personal i skolan & chefer

Att skapa en tecknande miljö
TILL PERSONAL I SKOLAN

Vilka tips och råd kan du med din erfarenhet ge till personal inom skolan?

Titta på mina råd som gäller när ett barn ska börja förskolan. Och planera redan från början in möten för att underlätta samarbetet mellan barnens olika miljöer. För barn som använder TAKK är det extra viktigt att personerna i alla de miljöer som barnet vistas samverkar med varandra. Det kan annars vara svårt att hålla alla informerade om vilka nya tecken som används eller som man planerar att lära in.

Barn som kommer från en tecknande miljö i förskolan behöver oftast fortsätta med tecken i skolan. Om användandet av tecken minskar eller försvinner så riskerar barnets möjlighet till inlärning att minska. Även om barnet utvecklat sin språkliga förmåga i form av tal så är tecken vid till exempel instruktioner och nyinlärning till stor nytta. Barn/ungdomar som använder/behöver tecken har mycket lättare att koncentrera sig och följa med i undervisningen om lärarna tecknar samtidigt som de undervisar eller informerar om något. Andra erfarenheter jag vill dela med mig av är:

  • För att en elev ska ges de bästa för­ut­sättningarna och möjligheterna att nå målen i förskolans och skolans kursplan så bör all personal runt eleven få utbildning i tecken. Det gäller både klasslärare, assistenter, andra lärare och annan personal på skolan som eleven kommer i kontakt med. De bör också få information om vad TAKK innebär för barnets möjligheter att kommunicera och utvecklas till en självständig individ.
  • Tänk på att inkludera alla elever i tecknandet – det är utvecklande för alla och skapar förutsättningar för bättre kommunikation mellan alla elever i klassen. Tänk dig att det bara är en elev i klassen som aktivt använder/behöver tecken, då måste de andra i klassen lära sig tecken så att hon/han har en chans att kommunicera med sina kamrater utan att använda en vuxen som tolk. När eleven ska redovisa ett arbete som han/hon gjort så är det självklart en fördel om de andra barnen förstår vad det handlar om!
  • Och om igen – sluta inte teckna även om eleven börjar tala. Ett barn med inlärningssvårigheter behöver ofta fortsatt teckeninlärning för att utöka sitt ordförråd och för att utvidga samtalsämnen och hålla den röda tråden i ett samtal.
  • Det kanske inte är möjligt för alla att hålla samma nivå på tecknandet, men genom att sätta upp veckans tecken (flera) på olika ställen i skolan så ger det en möjlighet för många att lära sig nya tecken. Andra idéer är att presentera dagens lunch med bild och tecken och att märka upp lokalerna med teckenbilder. Låt fantasin flöda!

TILL CHEFER i FÖRSKOLA och SKOLA

Vilka erfarenheter kan du dela med dig av till chefer inom förskola och skola?

När ett barn som använder eller förväntas använda tecken ska börja på en förskola/skola i ditt område, planera då starten noggrant så att tecknandet blir en naturlig del av arbetet för personalen. Mitt råd är att tillsätta en extra resurs till gruppen samtidigt som barnet börjar. Vänta inte för att se hur det går. Om arbetssättet är nytt för personalen tar det tid, både att lära känna barnet och att lära sig ett nytt sätt att kommunicera. En bra start innebär färre misslyckanden, missförstånd och frustration hos både barn och vuxna och ett eventuellt minskat behov av extra resurs i framtiden. Sen tycker jag också det är viktigt att:

  • Köpa in material med tecken för att underlätta för personal och kamrater att förbereda sig.
  • Möjliggöra för personalen att kontinu­erligt gå teckenkurser. Satsa även på handledning i TAKK till personal­gruppen i samband med denna utbildning. Om någon eller några i personalen inte deltar i teckenundervisningen är det viktigt att se till att även de får information om varför tecken används, hur tecken fungerar och att skapa en inspirerande och motiverande miljö för lärandet.
  • Kommunen bör ansvara för att personal inom förskola och skola får kontinuerlig utbildning i tecken. Utbildning i AKK (Alternativ och Kompletterande Kommunikation) borde också vara en självklarhet i utbildningen till förskollärare, specialpedagog och special­­lärare.
  • Och sist, men inte minst: Kom ihåg att tecken är inte bara bra för barn med funktions­nedsättning. Barn med fler­språkighet, små barn och barn som är försenade i sin språkutveckling har också stor nytta av att det talade språket förtydligas med tecken.

Det viktiga är att se tecken som något som gagnar ALLA barnen i gruppen!


Att skapa en tecknande miljö - till personal i förskolan

Att skapa en tecknande miljö
TILL PERSONAL I FÖRSKOLAN

Har du några råd till personal i förskolan som fått veta att ett barn i behov av tecken ska börja?

  • Gör upp en noggrann planering innan barnet börjar – börja teckna innan inskolningen.
  • Så fort man vet att ett barn som ska börja är i behov av tecken så är mitt råd att ni redan då börjar teckna tillsammans i barngruppen. Då har både personal och barn fått pröva på hur det är att kommunicera med tecken innan barnet kommer och det blir inte så fokuserat på att det är för just det nya barnets skull som man tecknar. Börja jobba med veckans tecken (flera), sjung teckensånger, lär ut lekfraser, märk upp leksakslådor och möbler med teckenbilder.
  • Planera inskolningen mycket noga. Ett barn som inte utvecklar tal som för­väntat behöver knyta extra bra kon­takt med ett par vuxna som under inskolningsperioden avsätter extra tid för att lära sig barnets kommunikationssätt. Även om all personal har ansvar för alla barns ut­veckling på förskolan, bör särskilt ansvar­iga pedagoger utses, med ett extra ansvar för det fortsatta arbetet och för att hålla i kontakterna med föräldrar, specialpedagog, rektor/föreståndare och personal från andra verksamheter, till exempel habiliteringen eller logoped­mottagningen.
  •  Låt inskolningsperioden ta tid, gärna en termin. Det innebär att föräldrarna är med den tid som krävs, därefter är det främst de ansvariga pedagogerna som ges möjligheten att fortsätta introducera barnet i olika aktiviteter och lära sig barnets sätt att kommunicera och bygga vidare på barnets kommunikation. De ansvariga pedagogerna som under inskolningsperioden arbetar med barnet planerar sedan tillsammans med sina kollegor aktiviteter och material efter barnets behov. Det handlar om att verkligen möta barnet där det är och bygga vidare på och utveckla den kommunikation som barnet har. Försök att hitta det barnet är intresserad av, detta är det lättaste sättet att motivera barnet till spontan kommunikation och få barnet att känna sig uppskattat. Introducera andra barn i leken, helst bara ett barn till en början och sedan ytterligare några. Planera verksamheten så att den passar alla barn! Anpassa inte barnen så att de passar in i aktiviteterna! Alla barn ska kanske till exempel inte vara med under hela aktiviteten. Planera istället för om barnet ska vara med i början eller slutet av en aktivitet. Det ska vara tydligt för barnet vad det ska göra så att det inte blir ett misslyckande att inte vara med hela tiden.

Om barnet redan går på förskolan när man inser eller misstänker att barnet behöver ett komplement till talet i sin kommunikativa och språkliga utveckling, vad kan man göra då?

Tänk ungefär på samma sätt som för ett barn som är nyinskolat. Utse en huvud­ansvarig som håller i alla kontakter och som också får tid för att vara mer tillsammans med barnet och på så sätt lära känna barnets befintliga kommunikation. Det är aldrig fel att börja med tecken. Vänta inte på att någon annan bestämmer vad ni ska välja för kommunikationssätt och vilka ord ni ska teckna.

 

Vad kan man mer tänka på i förskole­verksamheten när det gäller tecken?

  •                        Integrera teckenanvändandet i allt arbete på förskolan så att det inte blir ett extrajobb utan en del av ert vanliga arbete med förskolebarnens kommunikations- och språkutveckling. För att detta ska bli en verklighet behövs tid för planering och utbildning. Självklart bör all personal gå teckenkurs. Eller som en mamma sa: ”Mitt barn ska väl också ha samma möjlighet som andra barn att välja vem han/hon vill kommunicera med och alla i personalgruppen ska väl kunna kommunicera med mitt barn.” Som personal på förskolan har du ett stort ansvar för hur barnen upplever kommunikation med tecken, att det inte är något konstigt utan ett sätt att prata på. Det innebär att all personal deltar i tecknandet så att barnen kan ”prata” med all personal utan tolk. Och tänk på att alla barn behöver förebilder, så ha för vana att teckna i alla situationer. Barnet som behöver tecken lär sig mycket av att se andra använda tecken till varandra: barn-vuxen, barn-barn, vuxen-vuxen.
  • Planera lekar där tecken blir ett naturligt redskap i leken. Lär till exempel på sam­lingen ut olika moment i en rollek, lär ut vilka tecken och fraser som barnen kan använda i leken.
  • Planera ”egentid” för barnet tillsammans med en vuxen. Barn som inte talar har enligt min erfarenhet allt för få möjligheter att komma till tals när många barn är i närheten. Lek tillsammans. Lek till exempel turtagningslekar, imita­tionslekar, rollekar, läs och spela spel. Förbered barnet på sånger, teman och lekar som ni planerat för hela barn­gruppen.
  • Undvik att ”passa” barnet, men var i barnets närhet och vägled vid behov barnet till meningsfull sysselsättning och lek med andra barn.
  • Informera barngruppens föräldrar och skryt om och var stolta över att ni är en tecknande förskola. Sätt en informa­tionstavla om detta väl synligt för andra besökare på förskolan. Sätt upp veckans tecken (flera) väl synligt för alla.
  • Använd tecken i gruppen även när det barn som är mest i behov av tecken inte är närvarande.


Att skapa en tecknande miljö - föräldrar och anhöriga (2)

Förutsättningen för en tecknande miljö runt ett barn är att alla runt barnet tecknar.

  • Planera ”egentid” för dig och ditt barn och gör saker som ni tycker är roliga. Det kan vara svårt för ett litet barn som tecknar att uppfatta och förstå hur man gör för att initiera kommunikation. Det innebär att en del barn tecknar utan att rikta sig mot någon och det blir svårt att se när barnet tecknar. Barn som tecknar behöver därför stunder då någon riktar sin uppmärksamhet mot barnet och det ni gör tillsammans. Att tydligt visa för sitt barn hur man gör när man initierar kommunikation är ett viktigt steg i barnets utveckling. Det kan ni göra på många olika sätt, till exempel genom att lära barnet att göra ett visst ljud med munnen eller händ­erna, att teckna ”SKA VI LEKA” eller liknande mening eller att ta på den man vill prata med. Kom ihåg att berätta för andra hur barnet gör för att få kontakt.

Hur kan man göra för att planera starten i förskolan?

Ett bra råd till alla föräldrar är att ta kontakt med specialpedagogen i den kommun och/eller det landsting/den region där man bor. Den personen kan vara till god hjälp för planeringen. I övrigt ser mina råd lite olika ut beroende på om man redan har barn i förskola och skola eller om man är ny förälder i förskolans och skolans värld.

  • För föräldrar som inte redan har äldre barn på en förskola så är mitt råd att ni, om det finns flera förskolor att välja mellan, besöker de olika förskolorna och pratar med personalen. Här är några frågor som ni kan ställa till personalen:
  1. Använder ni tecken här på förskolan?
  2. Mitt barn använder tecken – hur kan ni tänka er att förbereda er för det?

Lita på er känsla när ni sedan väljer var ert barn ska börja. Planera noggrant tillsammans med personalen hur in­skolning och fortsatt kontakt ska gå till.

  • Om ditt barn har större syskon som går på en förskola så är det kanske praktiskt att låta barnet börja på samma förskola. Gör en noggrann plan­ering tillsammans med personalen inför inskolningen. Även om ni känner till förskolan så är det nya saker att tänka på kring hur inskolning och fortsatt kontakt mellan er föräldrar och personalen ska ske.

Till föräldrar i båda de ovanstående situationerna vill jag också säga följande:

  • Gör en bok till barnet, med foton på viktiga personer och saker. Komplettera varje foto med en illustration eller en beskrivning av tecknet för det som fotot visar. Låt barnet ha med denna bok till förskolan.
  • Planera redan från början in regelbundna träffar för att prata om barnets kommunikation.

 

Och när det sen blir dags för skola? Är det något särskilt man kan tänka på?

Planera i god tid inför skolstart! Det är många saker man ska ta ställning till. Mitt råd är att ni även här tar hjälp av specialpedagog i kommun och/eller landsting/region. Ni kan också ta kontakt med rektorer på några olika skolor, göra studiebesök och träffa personal som kan tänkas bli ert barns pedagoger. Kolla också med föräldrarna till barnets kompisar vilken skola de har tänkt välja. För många barn är det en trygghet att ha med sig någon man känner till den nya miljön (skolan). När det är klart vilken skola barnet ska börja i, sammankalla till ett möte där ni tillsammans med andra som känner barnet berättar om barnets förmågor och svårigheter så att personalen i skolan kan förbereda sig.

 

Har du tänkt på att…

…för vissa barn blir tecken en väg till talet och för andra blir det även fortsättningsvis barnets främsta kommunikationssätt.

För båda grupperna gäller att ju tidigare man börjar med tecken och ju fler i barnets omgivning som deltar desto bättre kommunikation och språkutveckling får barnet.