När vi fick ögonkontakt med Lova var det dags att börja teckna

Jörgen och Helena visste redan när Lova låg i magen att de tänkte använda tecken när hon föddes. Nu är Lova 5 månader och hela familjen satsar tillsammans på att göra tecken till en naturlig del av vardagen.

Varför bestämde ni er för att använda tecken med Lova?

Vi visste redan när Lova låg i magen att hon hade Downs syndrom, så vi hann läsa på lite. Och då förstod vi att det här med att använda tecken förmodligen skulle vara bra för Lova. Vi läste om tecken på flera ställen på Internet, på olika familjesidor och i olika böcker. Det kändes som om tecken-budskapet var tydligt från många håll. Vi tror att det är viktigt med tecken för Lovas kommunikation och utveckling.

När började ni teckna med Lova?

Vi kände att det var dags att komma igång när vi fick den där riktiga ögonkontakten, då kändes det meningsfullt att börja teckna. Så vi har tecknat från att hon var någon månad.

Hur tecknar ni?

Vi tecknar de mer grundläggande orden, som till exempel äta, sova, Lova, Mamma, Pappa, Hjalmar, Malte, Mormor, Morfar, Farmor, bada, pyjamas, byta blöja, god morgon, du är söt, du är duktig, bra och så vidare.
Lova är ju fortfarande väldigt liten så vi tecknar mest enstaka ord. För att välja ord känns det som att den bästa utgångs­punkten är att använda tecken för det som Lova ser och gör. Det är de första och viktigaste orden.
Det känns självklart att teckna i alla situationer när hon tittar oss i ögonen. Vi ligger till exempel ofta på golvet och gör fysiska övningar och då är tecken med såklart. Och på skötbordet och vid mys­stunder i sängen. När hon ligger i knät är våra ansikten nära och hon får bra fokus.
Alla i familjen tävlar om vilket av våra persontecken hon ska göra först. Blir det Mamma, Pappa, Hjalmar eller Malte?

Hur reagerar Lova på era tecken?

Jättemycket! Det såg vi redan från början. Det var fascinerande när vi satte oss med henne och pratade och tecknade. Hon var jätteintresserad och fokuserade verkligen. Hon tittade noga på våra händer och följde dem med blicken. Det var lite oväntat och fantastiskt – att få sådan respons direkt.

Tecknar Lova själv?

Nej, det är nog lite för tidigt ännu. Men, vi har just lärt oss att vi kan visa henne hur man gör genom att hålla hennes händer och göra tecknen tillsammans med henne.

Hur lär ni er i familjen tecken?

De allra första lärde vi oss på mjölkpaketen. Och Malte kunde en del eftersom de an­vänder tecken på hans förskola. Annars blir det mest framför datorn. Det är mycket lättare att lära när man ser hur tecknen görs på film. Det är svårt att lära sig från böcker. Vi lär oss och visar varandra. Vi har ambitionen att lära oss ett nytt tecken varje dag, även om det inte alltid blir så. Datorn står ofta på här hemma så vi kan kolla de tecken vi behöver just i stunden. Om ett par månader ska vi börja vår första teckenkurs.
Barnen har hittat på egna namntecken, Hjalmars ser ut ungefär som ett litet h, och Maltes är ungefär som ett stort M. När vi tecknar Lova så tar vi i luggen, för när hon föddes hade hon en jättegullig liten tofs där framme som stod rakt upp. Mamma och Pappa tecknar vi bara som ”mamma” och ”pappa”.
Och så är mormor med! Hon är verkligen engagerad. Hon har själv kontaktat habiliteringen och om några veckor börjar mormor och morfar sin första teckenkurs.

Vad är svårt med att teckna?

Att få det att kännas naturligt. Att inte tänka på det, utan att det känns som en självklarhet. Än så länge måste man verkligen tänka ”nu ska jag teckna” och man kommer inte alltid ihåg de olika tecknen. Vi är väldigt överens i familjen om att målet är att vi alltid ska teckna, men vi är inte där ännu.
Det är någon som har sagt eller skrivit så här: Det du vill säga det tecknar du också samtidigt. Vi övar på det, men det tar tid att lära.

Helena och Jörgen med sina tre barn Malte 6 år, Hjalmar 9 år och Lova 5 månader.

TIPS från Iréne Johansson

Hur tecknar man med sitt barn?

När det handlar om bebistecknande, är mitt tips att knyta allt till barnet. Fokusera på det som är viktigt och intressant för barnet just nu. När barnet är litet börjar man med adjektiv – allt positivt man kan säga om barnet, och sen alla ord som du använder i dina rutiner med barnet. Exempelvis det man brukar säga till barnet när det ligger på skötbordet, när det har vaknat och lyfts ur sängen, när man badar barnet och så vidare. När vi pratar med ett spädbarn så betonar vi orden extra och ändrar röstläget, och det där måste följa med även i tecknandet. Så när du pratar och tecknar med ett spädbarn då blir det stora tecken och tydlig mimik – ja, hela kroppen följer med. Och på samma sätt som vårt sätt att tala till barnet när det blir äldre förändras så ändrar vi också vårt sätt att teckna. Talet blir mer vuxet och tecknen blir mer flytande.