Vill du fördjupa dig lite mer?

Vill du fördjupa dig lite mer?

Med hänsyn till tidens tand återges inte denna textsida

Du är dock välkommen till teckna.se och signitforward.com


Om vi skulle börja om från början…

Om vi skulle börja om från början…

Vi började med tecken tidigt. När Nils var sex månader gick vi vår första teckenkurs. Vi visste att tecken var bra – det hade vi hört på habiliteringen, men ändå blev det bara jag som mamma som verkligen satsade på tecken. Både jag och min man tyckte att ”jag hade så lätt för tecken och tyckte att det var roligt” så det blev ”min grej”. Många runt omkring oss är engagerade i Nils och vill vara med i hans utveckling, men just det här med tecken blev inget som alla hakade på – jag var ju så duktig, toppen! Självklart lärde sig de flesta några enstaka tecken, men Nils miljö blev inte en tecknande miljö. När han började på förskola var det bara resursen (Nils extrafröken) som tecknade. Ingen annan i personalen började teckna och tecken blev aldrig något som användes i hela gruppen.

Senare – när Nils började prata – kunde man tydligt se att han talade mycket bättre med oss som hade tecknat med honom. Det är som om vanor och mönster från tidigare satt kvar och de som hade ägnat tid och energi åt att verkligen kommunicera med Nils även fortsatt hade rollen som hans främsta samtalspartners. Nils bestämde sig nog tidigt för vilka av oss som var värt mödan att kommunicera med!

Så om vi skulle börja om från början…

Då hade både vi och de flesta i vår omgivning sett till så att ALLA runt Nils tecknade. Vi hade sett till så att nätverket kring Nils träffades ofta för att prata om hur vi alla skulle kunna utvecklas i kommunikationen med Nils. Och vi hade sett till så att alla barn i Nils omgivning hade lockats med i tecknandet. Även syskon och kusiner ska gå på teckenkurs såklart! Nu när jag  har hållit teckenkurser för barnen i Nils skola, vet jag hur otroligt roligt alla barn tycker det är med tecken och hur lätt de har för att lära. Självklart så borde Nils grupp under åren på förskolan också ha varit en tecknande grupp, med barnen som främsta deltagare. Då kanske det också hade varit lättare för personalen i gruppen att haka på och inte se tecknandet som något bara för Nils och hans resurs.

Anneli Tisell


Vanliga frågor om tecken

Vanliga frågor om tecken

Om man använder tecken, vill verkligen barnet börja tala då?

Den naturliga instinkten att tala är mycket stark och om barnet har ett val väljer det alltid att tala. Tecken blir en hjälp under den tid som barnet inte har lärt sig att tala och i fortsättningen för de barn som har svårigheter i sitt tal. Tecken stoppar aldrig talutvecklingen, tvärtom gynnas den.

Jag tecknar och tecknar, men mitt barn svarar inte. Han bara tittar. När ska jag ge upp?

Fortsätt! Du slutar ju inte att tala för att det lilla barnet inte svarar, eller hur?

Du kan räkna med att få tecken tillbaka som svar långt tidigare än du skulle ha fått talade ord. Och det är viktigt för barnet att du använder tecken och tal samtidigt för att barnet verkligen ska FÖRSTÅ talat språk. Att de själva inte tecknar till en början spelar inte så stor roll. Det är lättare för barnet att uppmärk­samma orden och tecken bidrar till att konkreti­sera språket.

Men, talet kan väl komma ändå… Jag menar, det finns väl många barn med språkförsening som böjar tala utan att man använder tecken?

Ja. Men, om man vet att barnet har en språkförsening kan det aldrig vara fel att teckna. Och säkerligen får även det barn,  som ändå skulle komma igång med sitt tal,  en skjuts i sin språkutveckling genom stödet som tecknen ger. Det är sannolikt att barnet kommer till tal snabbare och att språket utvecklas tidigare.

Mitt barn är större, är det för sent att börja med tecken då?

Nej, det är ALDRIG för sent! En del barn står redan från födseln inför en extra utmaning vad gäller erövringen av ett språk. Det vet man av erfarenhet. Andra barn kanske visar sig ha en språkstörning med tiden men även dessa barn gynnas av att själv använda, och leva i en omgivning som använder, tecken.

Vad gör man när händerna är upptagna?

Gör så gott du kan, använd en hand – det är bättre än ingen!

Måste verkligen alla lära sig tecken för att ett barn behöver dem? Det räcker väl om någon förstår?

Om ett barn är ensamt om att kunna tecken tillsammans med till exempel en vuxen i personalen så begränsas det barnets möjlighet att kommunicera med andra. Hur mycket kommunikation kan egentligen uppstå för barnet i en grupp som inte använder tecken? Om det bara är någon enstaka person som förstår barnet sker barnets kommunikation med alla andra via denna person. Kommunikation och samspel med andra är viktig för utvecklingen, därför bör alla i barnets omgivning lära sig kommunicera på barnets villkor.

Många i vårt barns omgivning vill inte och kan inte teckna – de tycker det är svårt och konstigt.

Det är knepigt såklart. Man vill ju inte tvinga någon och kanske känns det tungt att argumentera… Försök ändå att berätta om fördelarna med en tecknande miljö (och stick denna bok i handen på dem som inte är med på noterna). Låt också ert barn visa vägen genom att visa hur ni pratar/tecknar via böcker med tecken och egna teckenalbum. Det brukar vara oemotståndligt för de flesta när barnet visar sin lust att kommunicera.

Mitt barn gör inte tecknen som man ska. Ska vi byta till hennes version?

Tecken är egentligen bara kroppsspråk som fått förenklade och bestämda handrörelser som getts en särskild innebörd. Om man ville skulle man alltså kunna hitta på helt egna rörelser, eller låta barnet skapa dem. Fördelen med att använda standardiserade tecken är naturligtvis att alla kan förstå – hemma, på förskolan, i skolan, på fritidsaktiviteter – när alla använder samma system. Det bästa är att ni fortsätter göra tecknen som de ”ska” göras, annars blir det väldigt rörigt för barnet. Barnet lär sig så småningom rätt tecken.

Jag har gått teckenkurs, men tycker att det är svårt att ”komma över tröskeln” och bli riktigt duktig. Vad kan jag göra?

Fortsätt att gå teckenkurser. Ett bra tips för dig som redan kan en hel del är att haka på teckenspråkskurser. Det höjer ribban och ökar tempot. För många gör kurserna att man känner sig mer ”flytande” i sitt tecknande och att man ökar sin simultankapacitet.

Vad är skillnaden mellan TAKK och teckenspråk?

När du använder TAKK så använder du Teckenspråkets handrörelser och man kan säga att orden/glosorna är desamma. En stor skillnad är att du samtidigt som du tecknar talar som vanligt och bara tecknar de viktigaste orden i det du säger. Teckenspråket däremot ackompanjeras inte av tal och har en helt egen grammatik (som inte följer den talade svenskan).

Vad är skillnaden mellan teckenanvändning och språkträning?

Huvudsyftet med tecken är att skapa god kommunikation med så många begrepp och nyanser som möjligt i det man vill säga till varandra. I språkträningen fungerar tecken som ett av de verktyg man använder för att göra träningen mer effektiv och tydlig för barnet. Barnet lär sig lättare och fortare om det man säger/lär ut också stöds av tecken. Teckenanvändning i sig är inte språkträning.

Var kan jag hitta mer information om TAKK?

Titta i litteraturlistan längst bak i boken. Eller besök www.teckna.se för tips.


Vikten av ett språk

Vikten av ett språk

Iréne Johansson om vikten av ett språk och delaktighet

Varför är det så viktigt att utveckla sitt språk?

Du måste ha ett språk för att kunna ha ett inre liv i dina tankar, lösa problem, minnas och fantisera. Utan språk så är du fånge här och nu. Med språket så frigörs du både från tiden och från rummet. Om du ska utvecklas i ditt inre så måste du kunna komma i kontakt med din yttervärld, och för att göra det behöver du ett redskap – ditt språk. Om du har per­cep­tionsstörningar då har du svårt att göra dig delaktig i det där ute och om du har språkstörningar så har du svårt att låta andra ta del av din inre värld.

Vilken skillnad gör tecken för mig och barnet som behöver dem?

Oavsett om barnet har små eller stora svårigheter i sin språkutveckling har det med största sannolikhet nytta av tecken. Tecken är ett verktyg i arbetet med att bygga barnets språk. Barnet får ett redskap och en möjlighet att kommunicera med sin omgivning. Och för barnets omgivning finns en mycket viktig aspekt att känna till:  Vill du vara en viktig person i barnets liv, då kan du inte förvänta dig att barnet ska gå dig till mötes, eller gå hela vägen, utan du måste gå halva vägen själv. Du måste förstå att barnet är kompetent och gör sina val. Om du inte aktivt tar steget in i barnets tecknande kommer du att bli utestängd, du kommer att bli mindre viktig. Vill du det?

Så vad behöver det tecknande barnets omgivning göra?

Alla vi i omgivningen måste skapa goda förutsättningar för barnet att skaffa sig erfarenheter. Allt handlar om erfarenheter, det är ett utbyte hela tiden och ju fler kontaktytor ett barn har desto större blir erfarenhetsmattan. Som människa behöver man kunna spegla sig och barnet provar sig själv mot olika människor och läser av reaktionen. Om barnet hela tiden får spegla sig i människor som ser frågande ut, som inte förstår, då blir det en kall spegel, det blir en inte inkännande spegel. För dig som vill bli en levande spegel räcker det alltså inte att gå tio timmars teckenkurs. Det ska löpa på hela tiden och du måste använda tecknen.

Och hur ska jag lära mig det? Och framförallt, hur ska jag bli bekväm med att teckna?

Ett tips för att lära sig använda tecken är att teckna mycket. Hitta miljöer där du får teckna, och släpp prestigen! Det behöver inte vara rätt, du pratar ju fel ibland också, eller hur? Teckna hämningslöst och hitta olika sammanhang där du får teckna mycket. Jag tror på att kasta sig in i samtal, i situationer där man måste använda tecken. Tänk på att det alltid är du som ska ligga steget före barnet. Det är av dig barnet lär och det som du inte kan får barnet alltså inte lära sig.

Bildtext: Iréne Johansson, professor i specialpedagogik och fonetik, arbetar bland annat med frågor som rör alla individers rätt till ett språk.

————

Alla barn behöver tillgång till språk för att kunna utveckla sitt tänkande.

Utdrag ur boken ”Barn med flera språk – Tvåspråkighet och flerspråkighet i familj, förskola, skola och samhälle” av Gunilla Ladberg, Liber Förlag

Turtagning

En avgörande förmåga i all kommunikation är det som språkvetarna kallar turtagning: att kunna växla mellan att uttrycka sig och att lyssna. Numera vet man att spädbarn tidigt, kanske från allra första början har en förmåga till detta. Det är vanligt att spädbarn tar initiativ till kommunikation. När man studerar hur de gör kan man se att de gör en rörelse eller ett ljud som drar till sig uppmärksamheten, sedan gör en paus och lämnar utrymme för den andre att svara, samtidigt som de ser intensivt på den andre.

Språket växer ur behovet att berätta

Alla vi människor har behov av att uttrycka oss till andra. Vi vill visa vad vi känner, berätta om vad vi har varit med om och dela våra upplevelser med andra. Vi ser det redan på mycket små barn. Barnen vill berätta om vad de har varit med om eller vad de har klarat av, vad de har blivit rädda för eller glada över. När någon förstår vad de vill säga och svarar stärks barnets tilltro till kommunikationens möjligheter. Svaret måste inte vara i ord. Vi har hela repertoaren av kanaler att använda oss av när vi ska visa intresse, bekräfta och ge ett gensvar till barnet.

Att ge upp

Det händer också att barn ger upp och slutar försöka bli förstådda. De drar sig undan för sig själva eller undviker lekar eller aktiviteter där man behöver prata. Detta är kanske det allra farligaste. Alla barn behöver få uppleva att det går att kommunicera. Det är på det sättet ett barn får tillit till språket. Barn som har slutat försöka bli förstådda kan vistas i en grupp länge utan att lära sig nämnvärt av språket. Det räcker inte att ha språket i rummet, man måste in i en kommunikation.

Att höra till

Behovet att höra till, att vara som andra, att inte utmärka sig negativt utan smälta in i en grupp eller ett sammanhang, är en mycket stark kraft i all kommunikation. För att förstå hur vi ska stimulera ett barns språk kan vi behöva ställa några viktiga frågor:

  • Vad är det som barnet vill, behöver, längtar efter att tala om?
  • Vem är det som barnet vill, behöver, längtar efter att tala med?
  • Vem vill barnet likna?
  • Vem beundrar barnet?
  • Vilka vill barnet höra ihop med?

I svaren på dessa frågor finner vi motorn till barnets språkliga utveckling.

Språk och tänkande

Språket är inte bara ett kommunikations­medel utan också ett verktyg för tanken. Vi använder språk när vi tänker, lär oss något nytt, drar slutsatser och försöker förstå hur saker och ting hänger ihop. Språk hjälper oss att känna igen sådant som vi ser, att kategorisera det och att komma ihåg det efteråt. Du lägger märke till mer och minns bättre när du har ord för det du ser.

När vi tänker och försöker lösa problem använder vi språk, liksom när vi planerar vad vi ska göra och drar slutsatser av det vi har gjort.

Bildtext: Gunilla Ladberg fil.dr. i pedagogik, arbetar bland annat med språkinlärning och flerspråkighet hos barn och vuxna.


Rätten till ett språk

Rätten till ett språk

Utdrag på temat språk och kommunikation hämtade ur olika lagar och styrdokument

Utdrag ur FN:s konvention

om barnets rättigheter

  • Artikel 2

Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.

  • Artikel 6

Varje barn har rätt att överleva och att utvecklas.

  • Artikel 23

Varje barn med fysiskt eller psykiskt handikapp har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv som möjliggör dess aktiva deltagande i samhället.

Konvention om barnets rättigheter antagen av FN:s generalförsamling den 20 november 1989

 

”Den pedagogiska verksamheten skall anpassas till alla barn i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd än andra skall få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar. Personalens förmåga att förstå och samspela med barnet och få föräldrarnas förtroende är viktig, så att vistelsen i förskolan blir ett positivt stöd för barn med svårigheter. Alla barn skall få erfara den tillfredsställelse det ger att göra framsteg, övervinna svårigheter och att få uppleva sig vara en tillgång i gruppen.”

Förskolans Läroplan Lpfö 98

 

Skolan ska sträva efter att varje elev utvecklar ett rikt och nyanserat språk samt förstår betydelsen av att vårda sitt språk.

Mål och riktlinjer, Skolans läroplan Lpo 94

 

Var och en som är bosatt i Sverige ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda svenska.

Värna språken – förslag till språklag, SOU 2008:26

 

Tillgången till språk är en förutsättning för en levande demokrati där medborgarna deltar i det offentliga samtalet och i skilda sammanhang gör sina röster hörda.

Värna språken – förslag till språklag, SOU 2008:26

 

Förskolan ska sträva efter att varje barn

  • utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga,
  • utvecklar sin förmåga att lyssna, berätta, reflektera och ge uttryck för sina uppfattningar,
  • utvecklar ett rikt och nyanserat talspråk och sin förmåga att kommunicera med andra och att uttrycka tankar,
  • utvecklar sitt ord- och begreppsförråd och sin förmåga att leka med ord, sitt intresse för skriftspråk och för förståelsen av symboler samt deras kommunikativa funktioner.

Förskolans Läroplan Lpfö 98

 

Skolan skall bidra till elevernas harmoniska utveckling. Utforskande, nyfikenhet och lust att lära skall utgöra en grund för undervisningen. Lärarna skall sträva efter att i undervisningen balansera och integrera kunskaper i sina olika former.

Mål och riktlinjer, Skolans läroplan Lpo 94

 

Alla som arbetar i skolan skall uppmärksamma och hjälpa elever i behov av särskilt stöd och samverka för att göra skolan till en god miljö för utveckling och lärande.

Läraren skall

  • utgå från varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande
  • organisera och genomföra arbetet så att eleven
  • utvecklas efter sina förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda och utveckla hela sin förmåga
  • får stöd i sin språk- och kommunikationsutveckling

Skolans läroplan Lpo 94

 

Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den skall med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling. Skollagen föreskriver att utbildningen inom varje skolform skall vara likvärdig, oavsett var i landet den anordnas (1 kap. 2 §).

Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla.

Skolans läroplan Lpo 94

 

Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva skall varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.

Skolans läroplan Lpo 94


Forskning och fakta (3)

Forskning och fakta fortsättning

Många av de studier som har gjorts är genomförda på barn med Downs syndrom. Anledingen är att man har försökt samla en relativt homogen grupp. Resultaten går att applicera på de flesta grupper av personer med försenad tal- och språkutveckling.

”Det finns många skäl att framhålla betydelsen av en tecknande miljö för barnets skull. Barnet får tillgång till kommunikation på sina egna villkor. Möjligheten till delaktighet i gemenskapen ökar. Status för barnet och hans/hennes kommunikationssätt ökar.

Det finns också skäl att framhålla betydelsen av en tecknande miljö för personalens skull. Genom att hela personalen delar villkor och ansvar och gemensamt försöker skapa en tecknande miljö blir också stödet för den enskilde bättre. Det är lättare att begära mer utbildning, det är lättare att se barnet som en tillgång och uppgiften som en utmaning om flera är delaktiga.”

”En viktig och första både kommunikativ och tecknande miljö ska finnas i hemmet. För familjen är det viktigt att alla runt barnet får kunskap om barnets kommunikationssvårigheter och kunskap om vilka metoder som är lämpliga. Likaså bör alla få utbildning i TAKK, inte bara de närmaste i familjen utan även andra.”

”En förutsättning för att ett barn ska lära sig ett nytt språk är att det befinner sig i en miljö där kommunikation stöds och uppmuntras. Det aktuella språket måste användas av många personer i alla situationer. Parallellt med att barnet lär sig språk lär det sig regler för samspel och för samtal.Kommunikation och kommunikativa förmågor utvecklas i samspel och samtal.”

Boel Heister Trygg, Logoped SÖK, Södra regionens kommunikationscentrum

”Vi människor är sociala djur och vår drivkraft att kommunicera är oerhörd. När en människa får ett ”verktyg”, något som underlättar för en att kommunicera, kommer hon att lättare ta till sig de andra verktyg hon behöver för att göra sig förstådd. Det är kommunikationen som vi människor behöver, det är den som är målet. Språket är bara ett medel. Att kommunikationen fungerar är alltså viktigare än på vilket språk det sker. Allt som gynnar kommunikationen gynnar också språkutvecklingen.”

Gunilla Ladberg, beteendevetare, fil.dr i pedagogik

David R. Beukelman och Pat Mirenda har sammanställt omfattande information om AKK (Alternativ och Kompletterande Kommunikation) och har därmed skrivit mycket om Tecken som AKK. De skriver: Tecken är användbara för en stor variation av människor som har språkstörning. De hänvisar till Lloyd & Karlan (1984) och räknar upp sex goda skäl för tecken tillsammans med tal:

  • Det ger långsammare och tydligare tal
  • Det är fysiskt lättare att teckna än att tala
  • Det ökar koncentrationen vid inlärning
  • Det ställer mindre krav på hörselminnet och slutledningsförmågan
  • Det är oftast lättare att minnas det man ser (tecken) i jämförelse med det man hör (tal)
  • Tecknen är ofta mer lika begreppen de beskriver än vad talet är

David R. Beukelman, Ph.D., University of Nebraska, Lincoln, USA & Pat Mirenda, Ph.D., University of British Colombia, Vancouver, Kanada ”Augmentative & Alternative Communication, Supporting Children and Adults with Complex Communication Needs” (third edition, 2007)

Wiebke Beckmann (föredrag på Internationella AKK-konferensen i Düsseldorf 2006) om en studie genomförd  på elever 6-9 år med autism. Man hade iakttagit att talat språk inte fångade barnens uppmärksamhet på ett sådant sätt som motiverade dem till att tala, även om barnen inte hade några problem med sin hörsel. Syftet med studien var att undersöka om byte av språk – från hörande (tal)  till visuellt (tecken) – skulle påverka barnen i kommunikation och samspel.

Resultatet av studien visade att lärarnas användning av tecken förändrade kom­munikationen i klassrummet. Både barn och vuxna blev bättre på att uppmärksamma varandra vid kommunikation. Skolmiljön blev lugnare. Barnen som inte talade innan kunde nu lättare interagera med lärare och övriga barn. Samspelet förbättrades.

Wiebke Beckmann beskrev att använd­ningen av tecken tydligt ändrar barnens upp­fattningsförmåga. Tecken stärker upp­­­märksamheten hos barnen och deras möjligheter att förstå ökar. Samspelet har möjlighet att öka i samband med bättre förståelse. Tecknens tydligt visuella gester motiverar också barnen till imitation.

Wiebke Beckmann, Universitetet i Hamburg, Tyskland

 

OM TECKEN FÖR INLÄRNING AV SVENSKA SOM ANDRASPRÅK

”På förskolans avdelning har personalen sett en förändring i barngruppen efter att de började med TAKK. De upplever att barnen tar till sig nya ord fortare, får en större förståelse och ett större ordförråd och de tycker att barnen pratar tidigare. De tycker att de barn med svenska som andraspråk har lärt sig svenska på ett enklare sätt. Av svaren kan vi också konstatera att vissa av pedagogerna i skolan har upplevt att det finns en skillnad mellan barnen från avdelningen jämfört med barnen från andra avdelningar i rektorsområdet. De tycker att barnen är duktiga på att uttrycka sig språkligt och att de är utåtriktade och verbala. Någon har också uppmärksammat att barnen är lugnare och att de är vana vid att sitta ner och lyssna.”

”På förskolan har de märkt att barnen lär sig kommunicera tidigare och att de har lärt sig svenska snabbare sen de började använda TAKK. En av anledningarna till detta är att barnen får en bild eller symbol i och med att de gör tecknet. Detta gör det mer konkret. Bruner menar, enligt Imsen (2000), att det konkreta och det visuella minnet har en viktig betydelse i inlärningsprocessen. Barnet behöver bilder för att skapa egna inre föreställningar, vilka barnet inte kan få endast genom talat språk.”

Slutsats: ”Vi har kommit fram till att TAKK absolut kan vara ett stöd för andraspråksinlärningen både i förskola och skola. När man skall lära sig ett nytt språk kan tecknet vara ett steg på vägen. Precis som barnet som börjar krypa innan det går så har barnet tecknet till hjälp innan det har tillgång till ordet på det nya språket.”

Johansson, Cecilia. & Reftel, Katarina. (2005). Utdrag ur examensarbete 10 p. TAKK som ett stöd för andraspråksinlärning i förskola och skola. Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö högskola

 

”På sina håll förespråkas att man på vissa förskolor med fördel skulle kunna använda tecken till alla barn i gruppen. Många barn i svenska förskolor har ett annat språk som modersmål. Tecken används som en brygga mellan modersmålet och svenskan.”

Boel Heister Trygg, Logoped SÖK, Södra regionens kommunikationscentrum


Forskning och fakta (2)

Forskning och fakta fortsättning

Lång erfarenhet visar att tecken fungerar för många barn som behöver extra hjälp i sin språkutveckling. Det kan exempelvis vara barn med Downs syndrom, autism eller CP. Det kan också vara barn som av olika skäl är sena i sin talutveckling. Nya rön har också visat att barn med normal språkutveckling gynnas av tecken såväl språkligt som intellektuellt om tecken används i tidiga åldrar.

F. Miller (Miller et al 1991) har med sina studier visat att personer som tecknar kan fler talade ord jämfört med barnen i studierna som inte använder tecken. Miller styrker också att det är lättare att uppfatta visuell information och att tecken gynnar förståeligheten.

 Jon F. Miller, Ph.D. professor, Department of Communicative Disorders, University of Wisconsin, USA

De främsta fördelarna med tecken är:

  • Tecken kräver mindre finmotorik än tal.
  • Tecken använder andra sinnen.
  • Tecken ökar koncentrationen.
  • Tecken kan vara mer konkreta.
  • Tecken tydliggör det talade språket.
  • Tecken har man alltid med sig.
  • Tecken dämpar den vuxnes talflöde.
  • Tecken fungerar som en brygga mellan talet som finns i omgivningen och det egna medfödda uttryckssättet, kroppsspråket.

Hämtat ur boken ”TAKK – Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation” av Boel Heister Trygg (2004)

Kommunikation är ett män­skligt grundbehov och avgörande för livskvaliteten. Att kunna kommunicera är ett måste för att kunna delta och agera i sociala sammanhang och extremt viktigt för en persons självbestämmande och utveckling. Därför måste vi se till att barn, ungdomar och vuxna med särskilda behov har bra hjälpmedel till sitt förfogande. För personer som har svårt med sitt tal är tecken ett sådant hjälpmedel och det har också en mycket positiv inverkan på språkinlärningen.

Tecken är bra för barn med kognitiva svårigheter som inte har större motoriska problem samt små barn som förstår mer än vad de kan säga (minskning av frustration). För flerspråkiga barn kan tecken fungera som en bro mellan språken.”

Etta Wilkens, professor i specialpedagogik  Hannover Universitet, Tyskland ”Unterstützte Kommunikation, Rine Einführung in Theorie und Praxis” (2. Auflage 2006)

”Ett barn drar fördel av att lära sig ett språk redan från späd ålder. Föräldrarna bör bli uppmuntrade att teckna och bör ges information om olika aspekter av språklig utveckling så att de kan hjälpa sitt barn. Föräldrarna är troligen barnets absolut bästa lärare och bör uppmuntras att konstant utöka barnets ordförråd för att sedan gå vidare till språkets uppbyggnad. Språkträning bör, om det är nödvändigt, fortsätta upp i tonåren. Vår erfarenhet visar dock att barn som tagit del av tidig träning, där tecken och läsning varit en del, kanske inte behöver träning ända upp i tonåren.”

Sue Buckley, Emeritus Professor of Developmental Disability, Department of Psychology, University of Portsmouth, UK samt grundare av DownsEd, Portsmouth, England

Linda Acredolo och Susan Goodwyn (2000) har genomfört en studie finansierad av National Institutes of Health i USA som visar att tecken har en språkutvecklande effekt för ALLA barn.  140 barn med ”normal” språkutveckling som var 11 månader gamla valdes slumpmässigt ut till en tecknande eller icke-tecknande grupp. Barnen kontrollerades med standardiserade språkbedömningsverktyg var fjärde månad upp till tre års ålder. Resultaten av studien visar att barnen som använt tecken, vid två års ålder, hade ett språkligt försprång på ca. fyra månader jämfört med barnen som inte tecknat. Vid tre års ålder pratade de tecknande barnen i genomsnitt som ett barn i fyraårsåldern och hade alltså ett försprång på nästan ett år. Studien visar också att barnen tog in kunskap bättre även senare i sin utveckling.

Förutom att hjälpa barnen att lära sig tala och att ge dem en rivstart i den intellektuella utvecklingen, så upptäckte man genom studien även ett antal andra viktiga fördelar. Teckenkommunikation hos hörande barn

  • minskar frustration och aggressivt beteende
  • hjälper föräldrar och lärare att bli mer uppmärksamma
  • bygger upp förtroende mellan barn och vuxna
  • ger barnet en möjlighet att göra sig förstådd och visa sin kompetens
  • bidrar till en positiv känslomässig utveckling, ger barnet självförtroende och bygger upp självkänslan

Dr. Linda Acredolo, professor Emeritus i psykologi, University of California och Dr. Susan Goodwyn, professor i psykologi, California State University, USA. Båda författare till boken ”Babysigns: How to talk to your baby before your baby can talk”

Studier av grupper av barn med Downs syndrom bl.a av Jon F. Miller (1992) och Kaisa Launonen (2003) visar att barn som tecknar ligger före barn som inte tecknar inom följande utvecklingsområden:

  • tal
  • språk
  • social kompetens
  • motorik

John Clibbens föreläste vid Inte­r­national Conference on Develop­­mental Issues in Down Syndrome, University of Portsmouth (2005). Clibbens påtalar att tecknandet är uppbyggt enligt det talade språket, att teckna har samma ”struktur” som att tala, det vill säga tur­tagning enligt normalt mönster, och kan byggas grammatiskt allteftersom barnets språk­ utvecklas. Användning av tecken gynnar språkutvecklingen, ökar ordförrådet, minskar frustration och gynnar förståelighet. Om man fortsätter med tecken när barnen blir äldre gynnas deras användning av korrekt grammatik.

Dr. John Clibbens, Department of Psychology, University of Plymouth, England

”Det gäller för barnet att tidigt få många kontakter med känslomässigt viktiga personer. Utan dialog med andra människor byggs inte barnets inre värld upp och utan den inre världen har barnet ingenting att kommunicera utifrån.”

Berg-Brodén, M. & Riddersporre, B. (1993) Intervention vid tidiga kontaktstörningar. Interaktionell diagnostik och samspelsbehandling. I Socialmedicinsk Tidskrift, 9-10, 428-435, 432


Forskning och fakta (1)

Forskning och fakta

HISTORIK

Bilder och grafiska symboler för att kommunicera har använts i olika försök i ett par hundra år. Syftet har alltid varit att bryta isoleringen för personer utan tal. Numera har detta sätt att kommunicera ett namn – AKK (Alternativ och Kompletterande Kommunikation). Idag finns det många olika AKK, till exempel: pictogram, pcs, rebus, bliss och tecken. För personer som behöver AKK, och som har små eller inga problem med motoriken i händerna, är det vanligaste AKK-sättet tecken.

Det har i alla tider funnits människor med begränsad eller ingen förmåga att producera tal, men dokumentationen av kom­­­munikativa hjälp­medel för dessa personer är trots det knapp. Dagens forskning och praktiska arbete kring alternativ och kompletterande kom­mu­nikation har sina historiska rötter i 1700- och 1800-talets Europa. Där gjordes olika försök att hitta alter­nativ till tal för att lindra de problem och bryta den isolering som uppstår för personer med grava kommunikations­svårigheter. Tidig användning av grafiska symboler som ett alte­rnativ eller kom­plement till det talade språket finns dokumenterad i funktionshindrade personers själv­biografier, men det syste­matiska använ­dandet av alternativa kommuni­kations­­sätt till andra än döva personer skedde inte förrän mot slutet av 1960-talet. Införandet av tecken till hörande personer riktades främst till personer med intellektuella funktions­nedsättningar och skedde samtidigt som genombrottet för Teckenspråket under 1970-talet.  Skillnaderna mellan olika europeiska länder, om man ser till i vilken utsträckning man använder tecken, är stora. En positiv attityd gentemot Teckenspråk har troligen varit en viktig faktor för att införa tecken även till den hörande delen av befolkningen. Denna positiva attityd har man främst sett i Nordamerika, Skandinavien och Storbritannien och i denna del av världen är också tecken ett vanligare AKK än olika grafiska system.

Historiken är hämtad ur boken ”Augumentative and Alternative Communication, European Perspectives” (1997) av Stephen von Tetzchner, professor i psykologi, Oslo Universitet, Norge och Mogens Hygum Jensen, lektor, Lärarhögskolan i Esbjerg, Danmark

FORSKNING

Många föräldrar och pedagoger vittnar om att tecken ger barnen förbättrad utveckling av kommunikation och språk. Det finns också ett flertal specialister och sakkunniga inom området språk och kommunikation som har forskat om tecken. Detta kapitel presenterar denna forskning i korthet.

Iréne Johansson (1987) har visat att små barn med Downs syndrom som får tecken som tillägg till talet kan uttrycka sig, med hjälp av tecken, mycket tidigare än de skulle kunna med tal. På så vis ges barnen möjlighet att kommunicera och att utvecklas språkligt trots att de ännu inte talar.  Inget av barnen som ingick i studien ”fastnade” i tecknandet, tecknandet kundes snarare ses som en genväg till talet.

De talade orden följer kurvan med ett års fördröjning. Iréne Johansson har också visat att barnen som tecknar och språktänar får ett större ordförråd än barn som inte gör det.

Iréne Johansson, professor i Fonetik och Specialpedagogik, tidigare vid Umeå och Karlstad Universitet. Grundare av Karlstadmodellen

Kaisa Launonen har i en studie genomförd på barn med Downs syndrom visat att barnen som fått tecken hade en bättre språklig utveckling samt att de talade orden för de tecknande barnen var många fler. Launonen följer i sin studie barnen under flera år och visar att gruppen som har använt tecken också senare behåller sitt försprång inom språkutveckling, talutveckling samt läs- och skrivutveckling.

Kaisa Launonen professor i logopedi, inst. för talvetenskap, Helsingfors Universitet

Bildtext: Variation i aktivt ordförråd i tecken respektive tal hos 58 barn med Downs syndrom, ålder 13-27 månader. Iréne Johansson, Umeå Universitet, avd. för fonetik (1987)

Bildtext: Tecken ger barnet möjlighet att kommunicera tidigare. När talet kommer ersätter de talade orden snart tecknen.


Bra att tänka på...

Bra att tänka på…

Öva dig i att teckna hela tiden och lär dig teckna flytande. Det är mer jobb, men bidrar på ett enkelt sätt till att du blir en god kommunikatör/samtalspartner!

Fyll ständigt på med nya tecken. Det är viktigt att ligga före barnet. Det är ni i omgivningen som måste visa vägen. Barnet kan aldrig fler ord/tecken än sin omgivning.

Vänta in barnet! När du kommunicerar med ditt barn, kom ihåg att vänta på barnets egen respons. Ställ inte flera frågor på en gång, försök att inte bara prata på. Om ditt barn inte pratar eller tecknar – haka på de gånger barnet gör ljud eller använder kroppsspråk. Ge då respons och ”låtsas” att ni har ett samtal med turtagning. Miljön blir inte automatiskt kommunikativ bara för att man använder tecken. Man måste också anstränga sig för att få god kommunikation. Se till så att du och barnet har ögonkontakt, invänta och följ med när barnet tar egna initiativ. Ta varje chans att öka barnets egen vilja att kommunicera.

Undvik att skapa mattor av ljud. Ha till exempel inte radion på i bakgrunden och om kylen surrar jämt kan det vara en god idé att fixa den. Ge barnet en chans att ha det så ljud-lugnt som möjligt så ökar möjligheterna att höra och förstå det som sägs.

Tecken gör det lättare för mottagaren att ta emot ett budskap. Det blir lättare att förstå varandra och att samtala. Bästa sättet att skapa en god kommunikation är att ständigt ha samtal och öva på samspel/turtagning. Men för att utveckla språket behövs också medveten och strukturerad språkträning. Det räcker inte att teckna för att ett barn med språkstörning ska utveckla ett språk. Tecken är verktyg i språkbyggandet.

Inkludera hela nätverket redan från början. Inte bara mamma ELLER pappa, utan båda två. Och syskonen ska också lära sig såklart. Och mormor, farfar, fröknar och kusiner. Alla i barnets närhet ska delta, några ligger före, andra är på barnets nivå och en del kan mindre.

Samtala, spela rollspel (med andra personer eller med dockor) eller spela sällskapsspel. Allt detta är bra för att öva på turtagning och socialt samspel. Det sociala samspelet är nyckeln till hur man gör när man umgås med andra.

Sluta inte med tecken när barnet börjar prata! Det finns många exempel som visar att de barn som börjar prata och ändå fortsätter att vara omgivna av tecken utvecklas i sitt tal snabbare och bättre. Och det finns många exempel som visar att om man slutar att teckna så fortsätter inte talutvecklingen i samma takt.

Genom att väva in tecknandet som en del i all lek för alla barn i en grupp så bidrar du på ett mycket enkelt sätt till att göra de barn som är i behov av tecken delaktiga i leken. Och barnen ges möjlighet att delta utan att de vuxna behöver gå in och tolka.

Arbeta tillsammans! Ställ er frågan: Vad har vi för förväntningar på barnets kommunikation och språk? Fråga er också: VAD behövs för att uppnå förväntningarna? Skriv ner era mål. Jobba sedan tillsammans för att hjälpa barnet att uppnå förväntningarna – och påminn er om målen varje gång ni ses.

Utgå från barnens egna intressen i kommunikationen! Ställ inte så många frågor, vänta på barnets initiativ och haka sen på. Öva DIG i att inte fråga hela tiden. När barnet tar ett initiativ till ett samtalsämne, prova att svara med att berätta något du vet eller tycker om ämnet och vänta sedan in vad barnet säger/tecknar härnäst och fortsätt samtalet på samma sätt.

Hjälp inte barnet med allt hela tiden! Framförallt inte i samspel med andra barn. Försök att få även de andra i barnets omgivning att förstå att de inte ska hjälpa till för mycket. ”Kan själv!” är en viktig del av utvecklingen och bygger upp barnets självförtroende. Ditt barn behöver mål och krav – precis som alla andra.

Många barn i behov av tecken har inte hörselnedsättning, men hör ändå annorlunda. Framförallt i röriga miljöer. Tecken gör det lättare för barnet att höra vad som sägs eftersom barnet också kan se vad som sägs. Tecknandet ökar också koncentrationen/närvaron.


Vilket är ditt bästa tips till den som ska komma igång med tecken?

Vilket är ditt bästa tips till den som ska komma igång med tecken?

Helena och Jörgen:

Vi har datorn på hela tiden med tillgång till dataprogram och webbsidor där man kan slå upp de tecken man behöver i stunden. Man gör det lätt att nå tecknen man behöver snabbt. Det får inte bli ett stort projekt utan när man behöver det ska man kunna kolla upp tecknen snabbt och lätt. Man ska inte behöva vänta till nästa veckas teckenkurs…

Annika:

Ge barnet redan från allra tidigaste ålder en ”samtalande identitet”. Barnet kan samtala med dig om han/hon får tecken! Ge barnet själv­bilden ”Jag är en som är med och snackar!”. Om man väntar med att låta barnet bli en samtals­partner tills det lärt sig prata – vilket kan dröja – kan barnets självbild ha blivit ”Jag är en sådan som står bredvid och lyssnar”. Och då kanske barnet inte använder sitt språk så mycket. Och, såklart: Lär er lite tecken och börja direkt! Vänta inte på att bli ”duktiga”. Engagera er allihop! Glöm inte farfar, moster och kusinerna!

Ann och Tommy:

Börja så tidigt som möjligt. Tecken är bra för både barnet och oss i omgivningen. Man vill ju inte att ens barn ska halka efter. Barn som inte pratar blir ofta felaktigt tagna som en som inte förstår. Tecknen hjälper barnet att visa vad det kan och att han/hon förstår.

Och: skaffa bra handledning och börja jobba i nätverk. Det stärker omgivningen och alla lär sig mer om barnets språkutveckling och kan hjälpa till. Nöj er inte med att träna barnet lite grann. Det kan så mycket mer än vad man tror, om man bara ger det chansen att utvecklas!

Sanna:

Lek lekar, sjung sånger och väv in tecken i allt ni gör. Visa också hur man gör tecknen genom att hålla i barnets händer och gör dem tillsammans. Säg orden och gör tecknen flera gånger långsamt så att barnet verkligen hinner känna hur ordet tecknas och låter.

Anette:

Se till att få med ALLA i tecknandet. Inte bara resurs, assistent eller ansvarspedagog. Utan även alla de andra: lärare, fritidspedagoger, matpersonal, skolsyster och såklart – eleverna! Så skapar vi en kommunikativ och språkligt utvecklande miljö.

Marie och Katarina:

Starta med ett litet tecken-ordförråd och bygg sedan vidare eftersom. Alla är nybörjare i början och det blir bra ändå. Teckna det du kan och strunta i att du inte kan allt. Träna tillsammans i arbetslaget på ett roligt och lekfullt sätt och sporra varandra. Var inte rädd för att göra fel. Våga prova och testa dig fram.

Iréne:

Tänk på att om du inte hänger med i tecknandet så kan barnet välja bort dig som kommunikationspartner. Tecken är alltså viktigt också för din egen skull! Jag ser ofta hur redan väldigt små barn känner av sina olika kommunikationspartners direkt, man kan se att de ändrar sitt tecknande. Är det en person som kan lite tecken så går barnet ner på en primitivare nivå och blir barnsligt i sitt tecknande och om det istället är en person där tecknen flyter så blir även barnets tecknande på en helt annan nivå. Dessa tidiga val av kom­munikationspartner blir ofta bestående även senare när barnet börjat tala.

Britt:

Att få kontakt med sitt barn genom att teckna är fantastiskt. Vänta inte för att se om ditt barn börjar tala som förväntat. Tecken hjälper barn att uppmärksamma den som talar och skapar ett osynligt band mellan ”tecknaren” och ”teckenmottagaren” .

Ett kravlöst sätt att träna tecken på är att prata och teckna ”högt” för dig själv vad du gör/tänker samtidigt som du t ex lagar mat, städar eller är ute på promenad.