Vilket är ditt bästa tips till den som ska komma igång med tecken?

Helena och Jörgen:

Vi har datorn på hela tiden med tillgång till dataprogram och webbsidor där man kan slå upp de tecken man behöver i stunden. Man gör det lätt att nå tecknen man behöver snabbt. Det får inte bli ett stort projekt utan när man behöver det ska man kunna kolla upp tecknen snabbt och lätt. Man ska inte behöva vänta till nästa veckas teckenkurs…

Annika:

Ge barnet redan från allra tidigaste ålder en ”samtalande identitet”. Barnet kan samtala med dig om han/hon får tecken! Ge barnet själv­bilden ”Jag är en som är med och snackar!”. Om man väntar med att låta barnet bli en samtals­partner tills det lärt sig prata – vilket kan dröja – kan barnets självbild ha blivit ”Jag är en sådan som står bredvid och lyssnar”. Och då kanske barnet inte använder sitt språk så mycket. Och, såklart: Lär er lite tecken och börja direkt! Vänta inte på att bli ”duktiga”. Engagera er allihop! Glöm inte farfar, moster och kusinerna!

Ann och Tommy:

Börja så tidigt som möjligt. Tecken är bra för både barnet och oss i omgivningen. Man vill ju inte att ens barn ska halka efter. Barn som inte pratar blir ofta felaktigt tagna som en som inte förstår. Tecknen hjälper barnet att visa vad det kan och att han/hon förstår.

Och: skaffa bra handledning och börja jobba i nätverk. Det stärker omgivningen och alla lär sig mer om barnets språkutveckling och kan hjälpa till. Nöj er inte med att träna barnet lite grann. Det kan så mycket mer än vad man tror, om man bara ger det chansen att utvecklas!

Sanna:

Lek lekar, sjung sånger och väv in tecken i allt ni gör. Visa också hur man gör tecknen genom att hålla i barnets händer och gör dem tillsammans. Säg orden och gör tecknen flera gånger långsamt så att barnet verkligen hinner känna hur ordet tecknas och låter.

Anette:

Se till att få med ALLA i tecknandet. Inte bara resurs, assistent eller ansvarspedagog. Utan även alla de andra: lärare, fritidspedagoger, matpersonal, skolsyster och såklart – eleverna! Så skapar vi en kommunikativ och språkligt utvecklande miljö.

Marie och Katarina:

Starta med ett litet tecken-ordförråd och bygg sedan vidare eftersom. Alla är nybörjare i början och det blir bra ändå. Teckna det du kan och strunta i att du inte kan allt. Träna tillsammans i arbetslaget på ett roligt och lekfullt sätt och sporra varandra. Var inte rädd för att göra fel. Våga prova och testa dig fram.

Iréne:

Tänk på att om du inte hänger med i tecknandet så kan barnet välja bort dig som kommunikationspartner. Tecken är alltså viktigt också för din egen skull! Jag ser ofta hur redan väldigt små barn känner av sina olika kommunikationspartners direkt, man kan se att de ändrar sitt tecknande. Är det en person som kan lite tecken så går barnet ner på en primitivare nivå och blir barnsligt i sitt tecknande och om det istället är en person där tecknen flyter så blir även barnets tecknande på en helt annan nivå. Dessa tidiga val av kom­munikationspartner blir ofta bestående även senare när barnet börjat tala.

Britt:

Att få kontakt med sitt barn genom att teckna är fantastiskt. Vänta inte för att se om ditt barn börjar tala som förväntat. Tecken hjälper barn att uppmärksamma den som talar och skapar ett osynligt band mellan ”tecknaren” och ”teckenmottagaren” .

Ett kravlöst sätt att träna tecken på är att prata och teckna ”högt” för dig själv vad du gör/tänker samtidigt som du t ex lagar mat, städar eller är ute på promenad.