Om nätverk enligt Karlstadmodellen

När man språktränar och arbetar strukturerat med mål och utvärdering får barnet en bättre språkutveckling oavsett om barnet har små eller stora språksvårigheter. Om man dessutom samlas och arbetar i nätverk så bidrar flera till bättre träning.

Vad är ett nätverk?

Anhöriga, personal och övriga i omgivningen kring ett barn som träffas regelbundet för att gemensamt diskutera och arbeta för till exempel barnets språkliga utveckling.

Vilka bör vara med i nätverket?

Ingen bör vara med. Frivilligheten är A och O. Föräldrarna väljer personer som de tycker är viktiga för barnet nu och i en framtid. Det långsiktiga tänkandet är viktigt. De som är med är det lika mycket för sin egen skull som för barnets. Utifrån barnets perspektiv så blir det ett spjälverk, ett stöttesystem. Och utifrån den enskildes perspektiv betyder det att man är med i någonting som blir meningsfullt på ett oanat sätt.

Hur startar man ett nätverk?

Det behövs en viljeyttring från föräldrarna. De kan prata med sin habilitering och uttrycka önskemål om nätverksarbete enligt Karlstadmodellen. Stödet för detta

ser olika ut på olika håll i landet så många söker handledning direkt via Karlstadmodellens hemsida. Det första man gör är sedan att kartlägga vad det är för sociala arenor som barnet har, vad det finns för människor på de här sociala arenorna som blir de viktiga vuxna och så frågar man vilka som vill vara med.

Hur går arbetet till?

I nätverksarbete enligt Karlstadmodellen är samtalet det viktigaste arbetsredskapet. Genom samtalet som börjar vid första mötet och som sedan fortsätter hjälps man åt att se vilka svårigheter som finns och hur man ska lösa dem. Tillsammans skapar man den kunskap som behövs i just det egna nätverket. Man hjälps åt med det praktiska arbetet och för att göra detta effektivt får deltagarna ta på sig olika ansvarsområden. Ett samarbetsdokument där man skriver ned alla beslut och mål, är bra för att föra arbetet framåt. Det är givetvis en fördel att ha med någon med erfarenhet att bedöma var i den språkliga utvecklingen barnet befinner sig.

Vad är viktigast för oss i barnets omgivning att tänka på?

Det är att hela tiden ligga steget före barnet. Vi visar vägen fram till nästa utvecklingssteg i vårt sätt att kommunicera med barnet. Det är vi som är modeller för barnet. Ett exempel kan vara om barnet själv uttrycker sig med ett ord i taget (tal eller tecken), då bör vi i omgivningen stödja våra talade meningar med två, tre eller fyra tecken. Och när barnet själv tecknar och sätter ihop två- och treordssatser, då ska vi modellera nästa steg och det betyder att vi ska teckna även småorden, vi ska alltså teckna den fullständiga korta satsen och så vidare.

Bildtext: IRÉNE JOHANSSON är grundare av Karlstadmodellen som är en modell för språkträning. Sedan 1970-talet har hon arbetat för och med personer som behöver extra stöd i sin språkutveckling. Att arbeta med HELA omgivningen kring personen som behöver språkträning tycker Iréne är viktigt. ”Om alla är medvetna om var i språkutvecklingen personen befinner sig och vad som är nästa steg kan alla delta i utvecklingen och se till att den går framåt så mycket som möjligt.” Tecken är en självklar del av Karlstadmodellen.

Martin pratar, men tecken fortsätter att utveckla hans språk

När Martin föddes förstod vi att han skulle behöva extra stöd i sin utveckling. Vi började teckna nästan på en gång och nu när han pratar fortsätter vi att teckna för att hjälpa honom att utvecklas språkligt och kunskapsmässigt.

Hur fungerar det?

När Martin ska lära sig nya begrepp och sätta ord på nya saker som han inte känner till så fastnar ordet mycket lättare om han också får ett tecken till. När han lär sig det talade ordet och tecknet samtidigt aktiveras både talet, muskelminnet och synen samtidigt – han får fler sinnen att hänga upp det nya begreppet på och han minns då lättare. Han har också lättare att koncentrera sig på det han hör om han ser tecknen för orden samtidigt. Martin har också ett uttal som är ganska otydligt, så om vi bara lyssnar på hans tal är det svårt att veta exakt vad han menar, särskilt om han pratar om något som inte händer här och nu. Om han använder tecken blir det lättare att veta exakt vad han menar och vårt samtal blir mer flytande. Martin förstår och kan mycket mer än vad han kan uttrycka med sitt tal.

En jättekick för mig var när Martin – långt innan han började prata – berättade för mig om sina tankar och funderingar. Mycket kortfattat, men dock. Tänk om han inte hade kunnat teckna! Då hade mina kunskaper om honom slutat vid det han kunnat uttrycka med sina ögon och sitt kroppsspråk!

Hur tecknande är Martins miljö?

Vi började teckna när Martin var fyra mån­ader och har tecknat sedan dess. Både jag och pappa Dennis tecknade mycket när Martin var liten. Martins båda systrar har också varit med i tecknandet. Alla tre barnen började själva att teckna i 8-månadersåldern. Så länge som Martin gick i förskolan hade han i längre perioder mycket tecken omkring sig. Några av hans resurser, men inte alla, låg långt före honom och kunde fler tecken än vad Martin kunde.

Nu har han gått i skolan i några år och där har det varit svårare. Martin har i grunden en hög nivå på sitt tecknande, men ingen i personalen har riktigt kunnat matcha honom

fortsättning på nästa sida…