Martin pratar (fortsättning)
eftersom de inte hade några förkunskaper och det tar tid att komma ikapp. Det är ett problem. Hemma tecknar vi särskilt när vi läser läxor och jobbar med förberedelser för kommande skolarbete. Jag har naturligtvis önskat att tecken skulle finnas med Martin hela tiden även i skolan…
Hemma jobbar vi efter bästa förmåga med att stötta Martin med förberedelser. Vi använder terminsplaneringen och har löpande kontakt med läraren så att vi vet vad som är på gång inom de olika ämnesområdena. Då kan jag leta fram de begrepp som kommer att förekomma. Sen sitter Martin och jag och går igenom dem tillsammans och pratar om dem i lugn och ro. Så när Martin är i klassrummet och stöter på orden förstår han direkt och kan delta i undervisningen mer aktivt. Förberedelserna ger Martin bättre möjligheter att ta in kunskap istället för att fastna på de svåra/nya orden och lägga all sin energi på att försöka förstå.
Hur tycker du att skolan borde tänka kring elever i behov av tecken?
Det vore bra om skolan var mer noggrann när det gäller att skilja på vilka svårigheter hos eleven som beror på språksvårigheter och vilka som beror på allmänna inlärningssvårigheter. Om barnet får hjälp med språkstörningen genom till exempel tecken och bilder kanske man upptäcker att inlärningssvårigheterna var mycket mindre än man trodde! Jag önskar att skolan skiljer på vad som är svårt innehåll och vad som är svårt språk. Anpassa språket, till exempel genom att använda bilder och tecken, men förenkla inte innehållet mer än nödvändigt. Använd tecken och bilder som stöd under alla skolår för ett barn med språkstörning. Även om barnet har lärt sig prata. För nyinlärningens skull! För att barnet ska kunna bygga ut sin värld! Det är i skolan och på fritids som världen expanderar mest. Både kunskapsmässigt och socialt. Hemma blir det mest vardagsrutiner. För att kunna lära och utvecklas behöver man ett språk som är nyanserat och Martin behöver lära sig att förstå alla ord som används. I skolan och på fritids är det alltså särskilt viktigt att tecken finns med.
Ju mer nyanserat ordförråd man har desto mera nyanserad syn på världen kan man ju ha. Man utvecklas i tanken ju mer ord och synonymer man lär sig. För att kunna tänka måste man ha ord. Orden är verktyg för ett tänkande!
Hur tecknar du med Martin?
Mitt sätt att teckna med Martin har ändrats genom åren och ändras fortfarande. En ganska ny förändring är att jag slutat utelämna tecken för att jag inte hinner med att teckna. Nu sänker jag taltempot för att kunna hinna med alla tecken. Det funkar jättebra! Martin och jag får genast en mycket bättre kontakt och dialog när jag gör så. I teorin har jag ju vetat att det är så man ska göra länge… Men det tar lång tid att ändra sitt talmönster! Att tala fort har varit en djupt rotad vana hos mig. Om tecken saknas i Teckenspråkets uppslagsböcker hittar vi på egna eller bokstaverar.
Martin håller på att lära sig läsa och då handalfabetiserar vi de ord han ljudar sig igenom såklart! Vi använder handalfabetet samtidigt som vi säger varje bokstavsljud.
Hur tecknar Martin?
Han tecknar inte alls när han är i en omgivning som inte kan teckna eller förstår tecken, detta är han mycket noga med, och då deltar han inte heller i samtalen på samma sätt. Men ju mer den han talar med tecknar desto mera tecknar Martin själv. Martin kan nu läsa/ljuda ord med tre bokstäver; mås, bur, sol och så vidare och han använder då handen till hjälp när han ljudar, han tecknar handalfabetet samtidigt som han ljudar.
Vad hade ni gjort annorlunda om ni fick börja om?
Jag är ganska nöjd med hur vi började, vi kom igång snabbt och under småbarnsåren hade vi och Martin de tecken vi behövde. Vi kände oss duktiga och sporrades av det. Men sedan tog det lång tid innan vi gick vidare från grundkurserna till de mer avancerade kurserna där man lär sig tecken som passar lite äldre barn och ungdomar. Den långa pausen gjorde nog tyvärr att Martins språk, och därför också kunskapsutveckling, stannade av under några år. Idag går vi återigen kurser och utvecklas.
Bildtexter:
Bilder ur familjens eget album. Barnen firar nya kunskaper med tårta.
ANNIKA WESTERMARK är mamma till tre barn. Martin som är äldst har Downs syndrom.
Tips: har du tänkt på att…
…i ett samtal mellan ett talande barn och en vuxen så är det oftast barnet som tar initiativet till både samtalet och det man pratar om. I dialogen mellan ett barn som använder ett AKK och deras föräldrar är det tyvärr ofta tvärtom. Då är det den vuxne som tar initiativet till samtalet och det är också den vuxne som oftast väljer samtalsämne. Tänk på att du som vuxen kan hjälpa barnet att se sig själv som en kommunicerande individ. Ta varje chans att haka på barnets egna initiativ och öva på att kommunicera med barnet utan att ställa så många frågor. Det är svårt, men viktigt.