Linnéas omgivning jobbar tillsammans för hennes utveckling

Tommy och Ann träffar regelbundet de viktigaste personerna i dottern Linneas närhet för att prata om hennes utveckling. De arbetar i nätverk enligt Karlstadmodellen och tecken är en självklar del av det arbetet.

När startade nätverket?

Linnea var två år när vi började och nu har vi jobbat i nätverk i drygt ett år. Vi samlas ungefär en gång i månaden.

Hur kom det sig att ni började?

Sandra, som både är kompis till familjen och som jobbade med Linnéa på förskolan, hade tidigare jobbat med språkträning till­sammans med ett annat barn. Hon trodde att det kunde vara bra med tecken- och språkträning för Linnéa och vi kontaktade Iréne Johansson för att fråga om hur vi skulle gå tillväga.

Vilka är med i nätverket?

Linnéa själv förstås och så vi: mamma och pappa, två pedagoger från förskolan, mormor och morfar. Iréne handleder. Tre kompisar till oss är också med på ett hörn, men de kan inte alltid delta eftersom mötena oftast är dagtid och de just nu har fullt upp med sina egna småbarn. Men, vi brukar prata om nätverksarbetet när vi ses istället, vi berättar vad vi har pratat om och visar hur vi gör så att de kan vara delaktiga. De är medvetna om hur vi pratar och kommunicerar med Linnéa. När deras barn blir större kan de också vara med.

Vad gör ni på nätverksträffarna?

Vi går igenom och följer upp det mål­dokument som vi har upprättat. Vi disku­terar de olika punkterna och skriver in vad som är färdigt och vad vi fortsätter att jobba vidare med. Vi delar upp arbetet med Linnéas språkutveckling mellan oss alla. Vi går igenom de olika material som används på förskolan och de som vi har tillverkat hemma. Vi visar varandra hur vi gör de olika övningarna med Linnéa. På så vis hjälps vi åt att utvecklas. Iréne ger många bra tips på hur vi kan gå vidare. Vi passar på att lära oss så många nya tecken som möjligt av varandra.

Vad gör ni mellan nätverksträffarna?

De olika tränings- och arbetsmomenten har vi delat upp mellan oss alla i nätverket så hemma koncentrerar vi oss på de upp­gifter vi har huvudansvaret för. Det kan till exempel vara att haka på Linnéas egna initiativ till kommunikation och att öva rör­lig­heten i hennes armar vid varje tillfälle som ges i vardagen. På förskolan jobbar de just nu mycket med att lära in många nya begrepp, som till exempel namnen på kroppsdelarna, olika leksaker och kläder.

Vilken skillnad har nätverksarbetet gjort för Linnéa?

I vardagen tänker vi kanske inte så mycket på det, det smyger sig på liksom… Men när vi går igenom punkt för punkt i måldokumentet som vi jobbar med, ser man tydligt att hon har bättre kontakt, är mer intresserad och förstår mycket mer nu än tidigare. Hon har blivit mycket bättre på att härma och har fått bättre koncentration och uppmärksamhet. Nu gör Linnéa en massa saker som vi inte trodde att hon någonsin skulle kunna.

Vilken skillnad har det gjort för er som föräldrar?

Precis när vi började med vårt nätverks­­arbete upptäckte vi saker som vi inte visste att Linnéa kunde. Iréne frågade om Linnéa kunde öga-näsa-mun. Nej, sade vi. Men så provade vi. Tommy satte sig nära med ansiktet och började fråga – Linnea visade både öga, näsa och mun! När vi pratade med dagispersonalen visade det sig att de jobbat mycket med att prata om ansiktet i förskolegruppen. Och hon hade lärt sig. Vi hade bara inte märkt det.

I nätverksarbetet lär vi oss mycket. Vi skulle inte kunna tänka ut alla de här övningarna själva. Vi får bra hjälp med vad vi kan göra och träna med Linnéa. Det är ju faktiskt vi som behöver lära oss allt, för att sedan kunna lära Linnéa. Det som inte vi kan och förstår kan ju inte Linnéa lära sig.

Hur hjälper tecken Linnéa i hennes utveckling?

Tydligheten i tecknen gör det lättare för Linnéa att uppfatta sin omgivning. Vi ser vad hon tittar på och tar det som en fråga och berättar då genast – förstärkt med tecken såklart – vad det är hon ser. När vi började med tecken för ett år sedan märkte vi genast att hon blev intresserad och ganska snabbt började koppla ihop det hon såg med tecknet vi gjorde.

Linnéa älskar till exempel att duscha. Om vi säger ”Nu ska vi duscha” får vi inget gensvar. Men, om vi samtidigt gör tecknet för ”duscha” så reagerar hon direkt och visar tydligt att hon vill och tycker om det.

När började ni med tecken?

Det var i samband med att vi började vårt nätverksarbete. Vi hade hört talas om tecken innan, men det var först då som vi förstod vilken skillnad tecken kunde göra för Linnéa. Med tecken fick hon verkligen en chans att koppla ihop olika begrepp med tecken och därigenom också talade ord. När vi förstod varför man ska teckna så blev

det mycket lättare att lära sig och att börja använda tecken. Vi jobbar på att bli bra på det, det är svårt att vänja sig! Det är en bra sporre att Linnéa svarar på tecknen.

Hur lär ni er tecken?

Vi går teckenkurs och så går vi igenom tecken som är viktiga för Linnéa på nät­verksmötena. Och så gör vi album med egna foton och tecken till.