Så här gjorde vi:
Tips från familjer och pedagoger

”Vi brukar leka Teckna-Gissa-Spring på roliga timmen. Det går till så här: Skriv många lappar med olika ord (eller fraser). Eleverna delas sedan in i 2-4 lag som ställer sig på led. Första barnet i varje lag springer samtidigt fram på ”scenen” och tar en lapp. Sedan tecknar han/hon ordet/orden och de övriga i laget får gissa. När någon gissat rätt springer barnet tillbaka och nästa barn springer fram och tar en lapp och så fortsätter leken. En lärare/ledare övervakar och hjälper den som ska teckna om han/hon glömt tecknet. Laget som gissar får naturligtvis också hjälp och ledtrådar om det är för svårt. Antal barn och tid avgör när leken är färdig, men vi brukar göra så att ett lag vinner när alla i laget har tecknat två gånger var.”

”Att ljuda med hjälp av tecken är avgörande för min sons läs- och skrivträning! Bokstäverna är många och svåra att tyda. I och med att han också får tecknet för varje bokstav blir det mycket lättare för honom att lära sig ljuden och att komma ihåg bokstäverna.”

”Min favoritövning med tecken är att leka affär. Den enklaste och vanligaste leken i världen! Barnen tecknar helt enkelt det de vill köpa i affären. Och försäljaren tecknar vad det kostar och alla traditionella affärsfraser, som: Vad kan jag hjälpa till med? Är det bra så? Tack och välkommen tillbaka.”

”Många av oss i personalen går teckenkurs och vi tecknar alltid i skolarbetet. Men, självklart har vi tecken som ämne för eleverna också! En timme i veckan tränar en lärare alla barn i klassen på tecken. Det är fascinerande att se hur snabbt barnen lär sig och hur bra de kommer ihåg! Oftast kopplar vi innehållet till någon aktivitet som är på gång.”

”Vi har tecknat hemma eftersom vårt första barn behöver tecken som stöd till talet. Det gjorde att vårt andra barn började teckna redan när han var 7 månader och vi upplevde att han aldrig var språkligt frustrerad. Han lärde sig snabbt de tecken som var viktiga för honom och vi förstod! Hans tal kom också tidigare än normalt.”

”På en förskola där jag arbetade började en flicka som var nyinflyttad till Sverige. I hennes grupp jobbade jag med en pojke med språkstörning som var beroende av tecken för att uttrycka sig. Jag tecknade med alla barn i gruppen. Flickan  lärde sig svenska snabbt mycket tack vare att vi använde tecken samtidigt som vi talade. När hon inte förstod det någon sa vände hon sig till mig som tecknade mest och när jag tecknade och gestikulerade så förstod hon vad som skulle hända.”

”På habiliteringen där jag arbetar brukar vi ordna Teckencafé några gånger om året. Alla är välkomna. Familjerna bjuds in och ombeds ta med en- och femkronor till sina barn. Vid disken finns bilder och tecken uppsatta som visar vad som finns att köpa. Allt som serveras ska beställas med tecken och cafépersonalen tecknar till alla. Barnen betalar själva det de köper genom att lägga pengarna på prislistan som sitter fast på disken. På den har vi bilder på det som finns att köpa, till exempel muffins, och vid bilden är det också bild på det antal kronor som det man vill handla kostar. Barnen matchar sina pengar med bilderna. Efter fikat samlas vi för teckenallsång. Teckencafé är nog vår mest populära aktivitet!”

”När vår son var ett år hörde vi talas om begreppet att jobba i nätverk. Vi har en stor och underbar familj omkring oss och många nära vänner. Vi bestämde oss för att sätta igång och bjuder numera nära och kära på teckensoppa första onsdagen varje månad. Vi eller någon av våra föräldrar bjuder på enkel mat, oftast soppa, ost och bröd, och pratar om vår pojkes språkutveckling. Vi skriver upp alla nya ord/tecken han lär sig. Nu har vi hållit på i ett år och allra allra gladast är jag över de stora kusinerna som lärt sig varenda ett av de tecken vi gör och använder dem så fort vi ses. Alla tecken vi lär oss lägger min bror upp på en särskild hemsida som alla i nätverket kan besöka för att se hur ett tecken görs om man glömt bort det. Jag tror att alla tycker att det är roligt att var med!”

”Jag är Mamma till en flicka på två år som just börjat på dagis. Vi har tecknat hemma ända sedan hon var några månader. För oss är det en självklarhet att tecken ska finnas även på förskolan. Eftersom hon är så liten tycker vi inte att det gör något att personalen ännu inte är ”proffs”. Men vi skulle aldrig ha valt den förskolan om inte föreståndaren hade varit positiv till att låta personalen gå teckenkurs. Jag har gjort i ordning teckenalbum som liknar dem vi har hemma, till personalen och de andra barnen, för att de ska använda dem och lära sig tecken. Jag har också lånat ut dataspel och filmer med tecken till dem för att de ska kunna komma igång. Om ett par månader startar den första teckenkursen.”

”På vilan efter maten har vi på förskolan delat upp barnen i två läsgrupper, en stor och en liten. I den lilla gruppen läser de veckans bok – en pekbok eller en kapitelbok, beroende på barnens nivå. En fröken läser och en tecknar. Vi har totalt tre personal under vilan och den lilla gruppen har alltså två personal medan den stora gruppen har en. Det här fungerar mycket bra. Barnen i gruppen uppmuntras att fylla i berättelsen och personalen använder gärna rimsagor.”

”I skolan har vi gjort en skylt som det står ”TYSTA RUMMET” på. Den sätter vi upp då och då på dörren till olika rum. När den sitter uppe får ingen prata inne i det rummet – bara teckna! Roligast är det nog när gympalektionerna blir helt tysta och svårast är det när någon sätter upp skylten på dörren till datarummet!”