Att skapa en tecknande miljö

Förutsättningen för en tecknande miljö runt ett barn är att alla runt barnet tecknar. Inlärningen av tecken och själva tecknandet är alltså en mycket viktig grund. Det finns en mängd bra saker att göra för att inspirera till inlärning och användning av tecken både i hemmet och i förskola/skola. Britt Claesson, AKK-pedagog och sakkunnig i referensgruppen för TAKK inom Specialpedagogiska skolmyndigheten delar här med sig av sina mångåriga erfarenheter från sitt arbete med TAKK.

TILL FÖRÄLDRAR OCH ANHÖRIGA

Hur och när vet man att ett barn är i behov av tecken?

Tidpunkten för när man upptäcker att ett barn är försenat i sin språkutveckling varierar. I en del fall vet man redan när barnet är nyfött att det kommer behöva stöd i sin kommunikations-, språk- och tal­­utveckling. I andra fall är det barnets föräldrar, en BVC-sköterska eller personalen på förskolan som misstänker att ett barn är sent i sin språkutveckling. Det kan till exempel vara så att barnet inte börjar tala eller är svårförståeligt för föräldrar och andra som känner barnet väl. Barnet kanske föredrar att leka själv och har svårt att kommunicera med jämnåriga. Det väcker frustration hos barnet över att inte bli förstått.

Var ska man börja? Hur kommer man igång?

Först vill jag säga att föräldrar, syskon samt andra närstående bör erbjudas kurser för att lära sig kommunicera med tecken.

Det borde vara en självklarhet att för­äldrar erbjuds ett utbildnings­paket som liknar det som föräldrar till döva och hörsel­skadade barn har rätt till. Idag ser utbildningsinsatserna olika ut i olika delar av Sverige. Men att gå en teckenkurs är ett av mina första råd till föräldrar och närstående som vill och behöver komma igång. Längre bak i boken hittar du flera tips om hur du kommer igång. Och här följer ytterligare några till:

• Ditt barn behöver ges möjligheten att kommunicera med olika personer i sin närhet, så återigen, gå teckenkurs och gå så många ni kan! Fråga din habilitering eller logoped på logopedmottagningen om de har kurser för föräldrar och närstående. Om det bara är ni som föräldrar som får gå så kan ni själva starta en kurs och lära ut de tecken som ni själva just lärt er till andra närstående. Det är för övrigt ett jättebra sätt att själv lära sig!
• Uppmuntra släkt, vänner, grannar och kanske någon i ”er” affär att använda tecken. För ”tanten i kiosken” kanske det till en början räcker att kunna tecknet för GLASS, GODIS, KÖPA, pengar och tack för att kommunikationen ska kunna ske självständigt mellan ditt barn och ”tanten”.
• Lek! Teckna och vänta på barnets initiativ och svar när ni leker! Det är lättare att kommunicera i en lustfylld situation. Många barn tycker om lekar som upprepar sig och då är det naturligt att använda tecken. Ta till exempel leken ”åka rutschkana”. Här kan tecken som VÄNTA, ”KLARA, FÄRDIGA, ÅK”, MER, EN GÅNG TILL, FORT, LÅNGSAMT, KÖ etc. användas. Tänk på att stanna upp och vänta och se om ditt barn visar dig hur ni ska leka vidare. Ibland kan det ta lite tid för barnet att komma på rätt tecken. Turas om att styra leken. Olika typer av lekar som innebär att ni härmar varandra och turas om att göra något ger ditt barn många tillfällen att ta initiativ till och svara på kommunikation. Lek lekar ur verkligheten till exempel diska, besök hos doktorn, kalas, handla. Sagoläsning, sånger och ramsor ger också många tillfällen till upprepning. Tänk igenom vilka ord du ska teckna innan ni läser och sjunger tillsammans.
• Alla rutinsituationer, som matsituation, blöjbyten, påklädning, packa ryggsäcken etc. är situationer där det blir naturligt att använda tecken.

Bildtext: Britt Claesson har genom kontakter i sitt arbete samlat på sig en mängd goda exempel på hur man kan skapa en tecknande miljö. Aktuell med: AKK-pedagog på DART – Regionhabiliteringen, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Ingår i referensgruppen för TAKK – Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation inom Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM.