Självklart använde jag tecken när jag själv blev mamma!
Sanna är gympaledare för barn med utvecklingsstörning, hon har jobbat som resurs i förskolan i många år och hon lär ut tecken till små barn i ”Sjung med Sanna” i filmen SångHatten.
När Sanna själv blev mamma för ett och ett halvt år sedan var det självklart för henne att teckna med sin dotter redan från allra första början.
Varför bestämde du dig för att använda tecken med Olivia?
Det var inget jag bestämde mig för, eftersom jag använder tecken i allt arbete med barn ”satt det i kroppen” och kändes naturligt.
Vad tror du att tecken gjorde för skillnad för Olivia?
Jag kunde se att hon förstod mig lättare när jag tecknade. Och hon var ju inte mer än bara några månader när hon själv började använda tecken. Jag tror tecken har gjort henne mindre frustrerad, eftersom hon redan mycket tidigt kunde kommunicera med oss hemma och uttrycka vad hon ville.
Hur tecknar du med Olivia?
Det är inget jag riktigt tänker på, jag pratar på som vanligt och så lägger jag till tecken till det jag säger. Om jag säger t.ex. ”Vad vill du dricka?” så fyller jag samtidigt i med tecknen för ”vad?” och ”dricka”. Jag tecknar inte alla ord, utan bara de viktigaste. Det blir tydligare så för Olivia.
Hur tecknar Olivia?
Hon har mest tecknat ett ord i taget. När hon vill ha ett äpple tecknar hon helt enkelt bara tecknet för äpple, eftersom det är naturligt för hennes ålder att uttrycka sig med enstaka ord. När hon ser en katt som klättrar i trädet utanför tecknar hon ”katt” och jag kanske svarar ”Ja, titta katten klättrar högt upp i trädet” och fyller i med tecknen för ”titta”, ”katt”, ”klättra” och ”träd”. Det sitter också i från mitt jobb med barn som behöver extra stöd för sin språkutveckling – att vara en modell och svara barnet på ett sätt som hjälper det vidare i sin språkutveckling.
Har pappa Johan också använt tecken?
Inte lika mycket som jag, eftersom han är mer ovan. Men, han har lärt sig mer och mer hela tiden och jag tror att han faktiskt har intresserat sig mer för Olivias språk och tal än han kanske hade gjort annars.
Nu är Olivia 1,5 år och pratar en hel del. Hur gör hon då med tecknandet?
Ja, Olivia är en riktig snackebyxa och pladdrar på om allt möjligt mest hela tiden. Hon har varit tidig i sitt tal – det tror jag beror på att hon använt tecken. De ord hon lärt sig säga har hon nu slutat teckna. Men jag märker att när hon pratar med någon som inte förstår tar hon till tecken igen.
TIPS: Har du tänkt på att…
…“De flesta barn lär sig att prata med sådan lätthet under sina första år, att deras föräldrar inte behöver fundera särskilt mycket över hur de gör för att lära sig.
Att utveckla sitt språk är viktigt, inte bara för att kunna förmedla information och tankar, för att ställa frågor och knyta sociala kontakter, utan också för att ett språk är en förutsättning för att kunna tänka, minnas och dra slutsatser.”
SUE BUCKLEY, Emeritus Professor of Developmental Disability, Department of Psychology, University of Portsmouth, UK samt grundare av DownsEd, Portsmouth, England.
TIPS: Har du tänkt på att…
…när vi vuxna talar som vanligt är det svårt för små barn att särskilja enstaka ord ur det som sägs.
Det som kommer ur våra munnar är egentligen långa ”ljudkorvar” som får en ände först när vi tar ett andetag. Komallihopanuärdetdagsattäta! Så låter det oftast. Om vi använder tecken till det vi säger så förstärker vi det som sägs och ger barnet en chans att lära sig orden ett och ett – i sin takt. Dessutom får barnet en extra chans att förstå innebörden i det som sägs eftersom allt blir tydligare än när vi bara pratar. När vi tecknar fastnar orden även som synintryck.
Så här skulle ovanstående mening kunna se ut kompletterade med tecken:
KOM-nuallihopa-NU-ärdetdagsatt-ÄTA.